måndag 26 mars 2012

Lite mera Premiärmilen

42:59. Med en enda sekund till goda klarade jag alltså av årets milmål på första tävlingen. Vilken tur jag har. Fast med tanke på hur jag haft sekundrarna på fel sida både på Lidingöloppet 2009 (Jag sprang på 2:38:30 och för att få silver istället för brons måste man springa på 2:37:59.) och Stockholm Marathon 2010 (Jag sprang på 3:30:46 och mitt mål var under 3:30.) så tycker jag det var lite rättvist. Det handlar visserligen om en hel massa fler sekundrar där, men ändå. Nu var det min tur.

Återigen kan jag konstatera att något hänt med min kropp efter graviditeten. Jag har en helt annan uthållighet och blir inte lika trött. Jag tror inte att jag kan springa särskilt mycket snabbare (just nu) men det är inte lika nästintill outhärdligt under tiden. (Som jag tyckt att millopp varit innan.) Känslan jag hade i kroppen var, liksom under Tjejmilen och Hässelbyloppet förra året, att det känns ganska "behagligt" för att vara en tävling på milen. Att jag nog inte kan öka särskilt mycket, men att det ändå känns som att jag har en eller två växlar kvar. Svårt att förklara.

Men hur som helst. Vi kom rätt sent till tävlingsområdet och hann i princip bara lämna in våra väskor och överdragskläder och jogga lite lätt några minuter. Sedan var det dags att gå till starten och ganska snart gick startskottet. Det var riktigt trångt i början, mycket trängre än jag minns att det var när jag sprang där för två år sedan. Jag försökte att inte stressa upp mig över det utan istället hitta ett flyt. Efter några kilometer lättade det värsta upp och jag kunde springa mer avslappnat. Det blåste rätt rejält men jag kan inte påstå att jag stördes av det mer än kanske lite vid något tillfälle på andra varvet när det var ännu glesare med folk. Jag tog det medvetet något lugnare på första varvet för att sedan öka när jag gav mig ut på andra. Kollade klockan vid 5km och konstaterade 21:49. Andra varvet hade jag mer flyt och ett jämnare tempo eftersom jag inte behövde tänka på var jag satte fötterna och fundera på hur jag på bästa sätt skulle ta mig förbi andra. Istället började jag, arbetsskadad som jag är, studera vilka skor folk hade på sig. Haha. Vips var jag framme vid 8km och började göra mig redo för att öka farten igen. Höll mig på ungefär samma fart tills efter den lilla backen vid (4 och) 9km, men så fort jag hämtat andan lite började jag öka. I min iver glömde jag bort att det är två svängar som ser nästan likadana ut och när jag passerat den första trodde jag att det bara var nedför och sedan en högersväng in på målrakan. Men det var ju en liten knix till jag skulle ta mig igenom. Vågade inte riktigt hålla samma höga tempo utan saktade in något, men så fort jag var framme vid nedförsbacken båbörjade jag min spurt. Rakan in mot mål är dock längre än vad man tror och det var rejält slitigt den sista biten. Klockan vågade jag såklart inte titta på och det hade jag heller inte gjort sedan 5km, så tiden hade jag noll koll på. Vilken tur att jag blev så peppad av allt folk som stod och hejade (bla Ellinor) och höll i ända fram. Annars hade jag nog inte lyckats pressa mig in i sub 43-klubben.

14 kommentarer:

Petra sa...

Men gud vad roligt! Jattegrattis! Du ar ju enormt snabb! Nu blir jag inspirerad att springa snabbt. :)

Jonna sa...

Spännande att läsa om hur du upplever en annan känsla i kroppen jmf med tidigare! Om det beror på graviditet eller ngt annat, oavsett, häftigt!

Jag blir också inspirerad att bli snabbare på 10 km! Hoppas att iaf komma under 49 minuter under 2012 :)

Sofia - ett bättre du sa...

Vilken bra tid!! Grymt jobbat. Och kul att du nådde ditt milmål :)

Jenny sa...

Så underbart bra jobbat!

Sofia sa...

kul läsning! grattis! har hört andra springtjejer som upplevt liknande efter graviditet. man kanske borde skaffa smått själv. :-) hm

Lotta sa...

Var mitt första lopp efter barnafödande i Dec och jag tyckte mig känna nåt liknande. Trots att jag var långtifrån i perfekt löpform så kändes ändå kroppen uthållig. Den hade inga större problem att ligga i ett hyfsat tempo. Nåt ska man väl ha för alla sömnlösa nätter ;)

anneliten sa...

Jag tror inte på det där att graviditeten förändrar fysiken så långt efteråt faktiskt. Kanske förändrar förlossningen inställningen till smärta? Men jag tror inte på det heller egentligen. Vore intressant att forska på :-) Jag tror helt enkelt att du tränat målinriktat och effektivt! Jobbat på bra helt enkelt! Återigen - grattis till grym prestation.

anneliten sa...

Vore förresten kul att ta del av dina sko-observationer - vilka verkade vara snabbast? Förutom dina?

Susanna sa...

Åh så härligt!! Grattis, grattis, grattis!

Ann sa...

Megastort grattis till en kanontid!! Så jäkla bra jobbat, underbart skönt med den där sekunden ju...en tid på 42 liksom, hur tjusigt som helst!

Lotta sa...

Grattis till en jättefin tid!!

Carina sa...

Intressant. Jag har hört att hur stort och kraftigt hjärtmuskeln kan bli begränsas av hjärtsäcken. Hjärtsäcken är "porös" under tonåren och under graviditeten. Och under dessa perioder ska man kunna utveckla hjärtat ytterligare...

Vet inte om det är sant men det är vad jag har hört och det skulle ju kunna förklara varför kvinnor efter en graviditet kan komma tillbaka starkare. Det förutsätter förstås att man tränar under graviditeten.

Kul i alla fall att du känner dig så stark!!

Marre sa...

Bra jobbat! Härligt att nå sitt mål på allra första tävlingen!

Cecilia sa...

Oj, bra sprunget! Grattis!