tisdag 2 juni 2009
Idoler och drömmar
Jag nämnde i mitt marainlägg att Anna är min idol och att jag vill bli lika snabb som henne bär jag blir stor. Att bli lika snabb som Anna är fullt möjligt, det är jag fullständigt övertygad om. Att bli lika fantastisk som min ännu större idol Therese är nog lite svårare. Ingenting är omöjligt heter det ju. Allt går om man bara vill är mitt motto på funbeat. Jag undrar om det verkligen går att bli sådär snabb om man är Andréa. Antagligen inte. Men drömma får man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja det finns en gräns någonstans där man tycker det känns helt jäkla omöjligt... Säkerligen kan jag också kapa ett par minuter men att komma under tre timmar (och en himla massa under, som Therese) det känns ungfär lika sannolikt som att helt plötsligt kunna flyga... Men vafasen, för ett par år sedan trodde man inte man kunde springa ett marathon heller!
nä precis!! och om man siktar mot stjärnorna når man trädtopparna (eller nåt liknande) heter det väl? men jag undrar hur bra man KAN bli.. om man får de rätta förutsättningarna genom att kunna träna så som krävs (vilket kanske blir svårt för oss vanliga dödliga), får vara skadefri osv..
Andréa: allt är möjligt! Förtsätt som du gör nu!!
Kram!
Det där är rätt så intressant faktiskt. För några år sedan trodde jag inte ens att jag skulle orka springa 1 mil och nu blir det Göteborgsvarvet nästa år. Marathon känns såå avlägset, men man ska väl aldrig säga aldrig. Preferenserna ändras ständigt efter att man blir mer o mer tränad. Man ska tro på sig själv och sikta högt (ja inte för högt då så man helt svävar i det blå och känner sig misslyckad istället för nöjd över sin prestation).
klart!
Men du ska alltid vara Andrea! för då är du som bäst!
Man måste ju ha mål även om de just nu känns omöjliga så vem vet, en vacker dag...
jo, man får drömma och självklart ska man ha mål! men om de är såhär otroligt höga får man se till att ha delmål längs vägen. och det har jag massor av! :)
Skicka en kommentar