För att hålla oss borta under kvällens visning tog jag och Sixten en tur till en lekplats igen. Väl där mötte vi upp pappan. För att kunna klämma in lite spring idag fick det bli vagnjogg. Eller vagnlufs snarare. Grus, backar, en vagn lastad med typ femton kilo tung toddler plus andra nödvändigheter som behöver för ett par timmar hemifrån samt en snart halvvägsstor mage med tillhörande extravikt lite hör och var gick det saakta. Och uppför blev det gång. Bara att acceptera.
Efter fyrakommatre kilometer var vi framme vid lekparken och egentligen skulle jag sprungit hem själv sedan, men trots banan och vattenpåfyllning blev jag så trött och hungrig av att hålla koll på helvild toddler, så av det blev det inget. Men det gör inte ett endaste dugg. Dessutom borde den korta turen räknas som minst det dubbla med tanke på all extravikt :)
4 kommentarer:
En gång är bättre en ingen gång :) Skönt att det fortfarande funkar att springa! Måste kännas lovely nu när våren ÄNTLIGEN är här!
Absolut! Extra vikt och/eller uppförsbackar räknas om X 2. Så tänker jag i terrängen. ;-))
verkligen borde det räknas som extra! jag känner mig på ngt sätt extra stolt och nöjd för varje genomfört pass nu, mkt mer än innan!
Hehe bra med support!
Skicka en kommentar