lördag 11 september 2010

Lite avundsjuk


Var ska man stå tro?

Idag skulle jag egentligen sprungit Stockholm Halvmarathon. Men det ska jag alltså inte nu. Jag tror säkert att jag hade tagit mig runt och jag tror inte att det hade varit skadligt för bäbisen på något sätt, men jag har bara sprungit 3 pass som kan liknas vid långpasss denna sommar (28, 5km, 19,9km och 18,1km) och känner att det kanske skulle bli rätt jobbigt. För jobbigt för att vara värt det. (Eller så är jag bara feg och lat..) Även om jag tar det lugnt är dryga två mil faktiskt dryga två mil. Så istället för att springa kommer jag stå och heja och spana på alla jag vet ska springa. Och vara lite avundsjuk. Men eftersom jag aldrig har sprungit detta lopp innan känns det ändå ok. Värre kommer det vara när Lidingöloppet går. Jag är rädd att jag kommer gråta en skvätt eller två. Jag sörjer verkligen att jag inte kan springa detta världens roligaste lopp. Tur att det kommer fler chanser.

6 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Alltid trist att stå över! Men du har ju världens bästa anledning :)

Om jag får låna lite av din kapacitet till Lidingö kan jag försöka springa för medalj. Så kan vi ju dela på den sen :)

Ann (annsanns.blogg.se) sa...

Jag har oxå lite sorg i hjärtat över att inte springa halvmaran i huvudstaden idag! Ska försöka trösta mig med 25 km terräng istället. Så roligt att du skriver att Lidingöloppet är så skoj, det behöver jag höra för jag är ruggigt nervig inför det! Ska försöka leta upp nåt gammalt du skrivit om lidingö, för det måste väl finnas?
Ha en bra dag!!

MarathonMia sa...

Tur att det kommer fler chanser! Det är faktiskt rätt härligt att få lite perspektiv även om man gärna vill göra allt här och nu - men Lidingöloppet försvinner inte - och du har många chanser att springa!

Anonym sa...

Jag springer inte heller idag. Inte för att jag inte kan eftersom jag bara är i V.9. Utan eftersom planen var att springa LL 30 istället men kommer att springa LL 15. Har också förlorat massa långpass pga tröttheten men känner att den äntligen är påväg att lätta lite. Hoppas du har det fint på stockholms gator. Själv sitter jag i soffan och följer mina vänner som springer. Tur man har internet ;)

Ingmarie sa...

jag förstår hur du känner. När man själv inte kan kuta så vill man de ska ställa in hela alltet! Men som du säger, det kommer MÅNGA fler lopp och chanser. :-)

mina sa...

Du är så klart varken feg eller lat. Du prioriterar helt rätt, båda loppen finns kvar nästa år och nästa och nästa. Gravid är man inte så många gånger och gravid med sin allra första bebis är man bara en gång i livet