söndag 5 september 2010

Jag vill ha mera ostkaka

Jag hade ju tänkt ta en bild på mig min fina rosa t-shirt som matchar de rosa räserskorna så bra. Hade tänkt. Men det blev visst inget med det. Innan loppet var jag så sjukt opepp och ville bara ha det överstökat så jag kunde få äta ostkakan man får i mål. Irriterade mig på att tightsen klämde på magen och på att det var så mycket folk i vägen överallt. Blev arg på mig själv för egentligen tycker jag ju om att se så många springande/joggande/lufsande människor på samma plats. Efter loppet åt jag ostkaka. Synd att man får så lite, jag hade gärna ätit tredubbelt så mycket.

Försökte få till en liten uppvärmning men gav upp rätt snabbt. Tog mig in i fållan och undrade hur minuterna kunde snigla sig fram så oerhört långsamt. Men så kom Mialena fram och sällskapade tills det var dags att ge sig iväg. Och pang! Där vaknade visst tävlingsmänniskan och hade det inte varit så trångt att det helt enkelt inte gick att springa fortare hade jag nog haft stora problem att hejda mig. Nu löste det sig dock rätt bra och när jag väl hittat ett skönt flyt och en skön ansträngningsnivå höll jag mig där resten av loppet. Mialena tappade jag bort någonstans vid en vätskekontroll. Hur gick det för dig?

Fram till den där sista sjukt långa och sega backen höll jag pulsen en bit under tröskeln, men nu började det bli lite jobbigare. Undvek dock att samla på mig några större mängder mjölksyra och tog mig upp tillslut. Jäkla seg backe! Eftersom jag glömt min astmamedicin hemma flåsade jag mer än vanligt, men det fick vara så. När jag äntligen var uppe råkade jag börja spurta. Hm. Tänkte inte på att det trots allt är rätt långt kvar till mål. Jaja, sålänge jag håller mig undan mjölksyran borde det ju inte vara någon fara tänkte jag och var faktiskt rätt trött när jag passerade mållinjen på 51:15. Min näst sämsta tjejmilstid någonsin, men vad gör det? Nu var jag ju sugen på ostkakan och hade inte massa magknip som jag i vanliga fall skulle haft. Najs.

Sen åkte vi direkt på visning och jag blev kär i en lägenhet som vi säkert inte kommer ha råd att köpa. Typiskt.

14 kommentarer:

anneliten sa...

Härligt och klokt sprunget Andréa! Stockholmspriserna är sjukt höga och jag vet hur det känns att titta, börja bjuda, inse att det blir för dyrt... Men tappa inte modet - det fixar sig nog!

Madde sa...

Härligt jobbat!
Jag blir så otroligt inspirerad av dig Andrea. Är precis som du löpare och gravid men jag är bara i V.9 ännu. Jag blir så otroligt peppad och taggad när jag ser hur du fortfarande håller på med träningen.
Ska bli så roligt att följa dig!

Madde sa...

Härligt jobbat!
Jag blir så otroligt inspirerad av dig Andrea. Är precis som du löpare och gravid men jag är bara i V.9 ännu. Jag blir så otroligt peppad och taggad när jag ser hur du fortfarande håller på med träningen.
Ska bli så roligt att följa dig!

Karin sa...

Bra jobbat! Jag håller tummarna för lägenheten...

Tolla sa...

Men vilken härlig blogg!
Det är ingen dålig tid du gjorde, vare sig man har bäbis i magen eller inte!

Ann (annsanns.blogg.se) sa...

En strålande tid, och då du faktiskt bär fram inte mindre än två människor är det ju bara hur grymt som helst! Egentligen kanske du kan dela tiden på två...? ;) Det känns som att du springer riktigt rutinerat och klokt!
Lycka till med lägenhetssöknadet!
Kram

fartfylld! sa...

Bra sprunget!

Jag såg dig i startfållan, funderade på att säga hej och jag läser din blogg, men ville inte störa dig i din uppladdning ;)

Anna (Orka mera) sa...

Bra jobbat! Kul att en ostkaka kan locka fram räser-takterna även om man är gravid! Lycka till i lägenhetsjakten!

mialena sa...

Jättekul att hitta dig där mitt i folkhavet! Jag hängde ju på dig där till 5 km, sen tog jag för lång tid på mig med min mugg sportdryck och du försvann som en rosa pil bland de andra. Tack för att jag fick ha dig som hare :) PB:t satt som en smäck!

Och oj vad ostkakan var god...

Ingmarie sa...

Superbra gjort! Grattis! Det ÄR knepigt att hitta lya i 08; a land men det går! Vi gjorde det. :-)

maja sa...

Hej!

Vad härlig inställning & vikten av målbild -ostkaka :)
Urstarkt att springa så bra med en till med sig!
Tack för en bra blogg!

Anonym sa...

Vad roligt att få springa tillsammans med bebisen!! Super bra tid!!
Bra jobbat!
kram

Annika sa...

Men tiderna har ju ingen betydelse längre :) Dock är det ju sjukt snabbt ändå men bebisen är ju mycket häftigare... koolt att du överhuvudtaget kan springa ju.

Andréa sa...

anneliten: tack! ska försöka att inte tappa modet :)

madde: kul! och grattis!!

karin: fint :)

Tolla: Tack!

ann: haha det låter som en fin deal :)

fartfylld: du skulle kommit fram! (fast jag vet hur det är; man är itne helt säker och vill inte störa osv)

anna: ostkaka is the grej!

mialena: tack för sällskapet ochg rattis till pb´t!!

ingmarie: jo.. man kanske får sänka kraven lite.. det kanske inte gå att få BÅDE topprenoverat och bra läge :)

maja: tack :)

coyntha: tack det samma!

annika: nej men det är roligare att springa 6min från pb än 10 :)