Äntligen ute-army!

Igår var det äntligen dags! Jag skulle efter en lång, lång, lång tids saknad äntligen få köra ute-army! (Eller army överhuvudtaget, det var alldels för länge sedan jag lyckades pussla in det.) Efter att ha städad och fixat här hemma samt legat i solen en timme (Försökte sola bort mina hemska märken, men det gick ju sådär. Man måste nog sola lite längre än en halvtimme på varje sida då.) blev det äntligen dags att jogga iväg. Eller lufsa. Benen kändes lite sega, men inte lika farligt som jag trodde ändå. Ju närmare skatås jag kom desto piggare blev de. Förvarnade om att jag skulle ta det lite lugnare, åtminstone på övningar som involverade benen, och vi körde igång. Och då vaknade benen på riktigt! Nästan inga spår alls efter gårdagen och jag kunde köra på som vanligt. Dock var det ett ganska lätt pass så jag ska väl kanske inte säga för mycket. Men samtliga utfallshopp och andra grejer som involverade benen gick fint det kändes coolt att kunna köra idioten i sjukt brant backe som om jag inte gjort annat. Jag liksom bara pinnade upp på lätta ben och vips var jag uppe på toppen, om än rejält flåsig.


Armycrawl i regn under utbildningen förra sommaren..

Till min stora sorg var det inte så mycket pushups igår. Jag har av någon anledning saknat det massor. Jag vill göra så där sjukt många att man inte tror det är sant. Men det kanske blir nästa gång? Något jag dock inte gillar är plankan och den körde vi såklart i 4min. Vi varierade mellan statisk, med vridning, klättrande och med diagonallyft. Här var jag skittdålig. Blev tvungen att gå ner på knä ett par gånger. Jaja, det var första armyn på evigheter, kroppen har väl glömt hur man gör. Förövrigt var jag jättenöjd och hellycklig över att äntligen att fått utearmya! Joggade hemåt på lätt darriga ben men med ett stort leende på läpparna. Idag vaknade jag med träningsvärk.