Idag fartlekte jag till jobbet. 3km uppjogg följt av 5km fri fartlek med fokus på långa ökningar och 2,5km nedjogg. Under tiden kom jag att fundera lite över hur enormt mycket jag har utvecklats sedan jag började springa mer uppstyrt och periodiserat. Först enligt ett par av Szalkais upplägg och sedan efter eget huvud när jag väl började lite på min förmåga. Ta bara skillnaden på nu och för dryga fem år sedan då jag började skriva den här bloggen. Stoor skillnad!
Och så tänker jag på hur mycket jag faktiskt utvecklats sedan Sixten kom. Jag hade förhoppningar men tvivlade ändå lite när olyckskorpar kraxade att nu skulle jag minsan inte hinna träna lika mycket och dessutom skulle jag bli sjuk hela tiden. Peppar, peppar, men hittills har det gått väldigt bra och som jag nämnt tidigare tränar både jag och Martin mer än någonsin just sedan Sixten kom. För min del kanske inte totalt sett, jag tränade mer alternativt för några år sedan, men springmässigt, kilometermässigt. Så det går visst. Det gäller bara att vara flexibel och att bestämma sig.
3 kommentarer:
Är sjukt impad av alla föräldrar som lyckas träna! Jag hinner ju knappt ibland. Var stolt!
Härligt! Själv funderar jag just nu på hur/var/när jag ska få in träningen när jag börjar jobba igen. Skönt att höra att det funkar bra för er! Det mesta går ju faktiskt med lite pusslande och planering :-)
Ja det går ju minst sagt med en rasande fart framåt. Hoppas på sådana där preggokrafter när den här utmaningen är över :)
Skicka en kommentar