Oeffektivt

Jag har åkt en hel del kollektivt till och från jobbet den senaste månaden. Dels på grund av att det är lite av en viloperiod nu och dels eftersom jag varit lite halvsjuk. Detta buss och tunnelbaneåkande har fått mig att inse en grej. Det är väldigt offektivt. Iallafall i rusningstrafik. Och då åker jag ändå inte den värsta tiden utan mellan kvart över åtta och kvart över nio på morgonen samt efter arton på kvällen. Men. Det. Går. Långsamt. Speciellt på morgonen. Utan att det var några stopp i form utav störningar tog det mig idag fyrtiofem minuter att komma till jobbet. Visserligen lite längre än vanligt då den första bussen jag skulle gå på inte stannade på min hållplats (!) som den borde gjort. Men ändå. Lång tid för så kort bit. Om jag sprungit den väg som jag väljer som kortaste väg tar det fyrtio minuter om jag lufsjoggar. Springer jag längsta biten jag brukar ta tar det strax över timmen. men då springer jag också snabbare. Jag måste visserligen lägga på tid för dusch och fix, men jag kan ändå inte låta bli att tycka attd et känns offektivt att åka kollektivt i just mitt fall. Det enda som är bra med att sitta (eller stå som jag ofta får göra...) är att jag hinner uppdatera mig på alla de grejer och jag vill uppdatera mig på. Typ mail, bloggar, instagram och lite facebook. Sådant brukar få vänta till lunch och kväll annars. Inget ont som inte för något gott med sig.