Kort men snabbt långpass

Jag tror att det mesta som händer har en mening. Idag var det nog meningen att jag skulle få ett infall och åka till Ikea bara sådär. För det gjorde att jag inte kom iväg på springet förän strax efter klockan sju. En kvart innan, när jag gick hem från tvärbanan, föll tunga regndroppar över mig. Typiskt, tänkte jag då. Men vet ni, det var tydligen de sista dropparna som molnen vred ut. För inte en enda droppe föll över mig sedan när jag varit inne och bytt till springkläder! Det var till och med så att några solstrålar nästan letade sig ut ett tag. Men de orkade inte riktigt igenom det tjocka grå täcket. Luften var dock sådär härligt hög och klar och det var en riktigt behaglig upplevelse jag fick.

 

Det har inte blivit så många långa långpass det senaste. Inte sedan maran i början av juni. Fast nu är det ju heller inte så långa distanser jag tränar för så det behövs ju egentligen inte. Även om jag ska springa Lidingöloppet så är inte det huvudfokus. Jag erkänner dock att det känns lite halvjobbigt att jag slarvat så. Eller snarare inte har motivation och ro nog till att tugga på i upp mot tre timmar just nu. Det är ju precis så det brukar bli under sommaren, jag känner mig liksom klar med långpassandet på något sätt och har ett större sug efter att springa kort och snabbt.

Idag kombinerade jag (kort)långt och snabbt. Ett kort långpass varav delvis med fart. 5km uppjogg där farten stegrades successivt. Från lättdistansfart upp till en fart som är tuffare än lätt men ändå långt ifrån tröskeln. Denna fart höll jag i 10km och trappade sedan successivt ned farten i (nästan) 3,5km. Och det kändes riktigt bra måste jag säga. Lätt känsla i kroppen och helt ok fart (4:51 min/km i snitt på tiokilometaren) i förhållande till känsla. Stabil och bra puls (Snitt 82% på tiokilometaren). Brabra. Nu ska jag smaska pepparkaksdeg. Eller jag menar energibollar med pepparkakssmak. Men de smakar verkligen pepparkaksdeg. Mums.