Vintrigt men snabbt långpass

Ett medellångt långpass i lite högre fart stod på schemat idag. Strax över marafart sa jag till Martin som skulle vara min draghjälp om det skulle bli segt. Det är inte ofta vi springer tillsammans och att dessutom slippa vagnen är lite extra lyx. När vi såg att snön som föll igår faktiskt hade stannat kvar och bildat ett några centimeter tjockt lager blev vi lite opepp dock. Mest Martin som inte gillar snö lika mycket som jag. Jag var så himla inställd på att springa ett snabbt långpass idag så lite snö skulle minsan inte få hindra mig. Jag reviderade dock kraven på fart lite. Men det hade jag inte behövt för det gick undan som bara den!



Med undantag för den allra första kilometern som gick på 6 minuter så gick det riktigt fort. Så snabbt har jag aldrig sprungit ett långpass innan. Jag tror att rekordet ligger strax över 5 min/km. Första milen sprang vi på 48:43 (trots den långsamma starten). Sedan blev det lite backigare, men andra milen gick ändå på 47:51! Och då sprang jag ändå nästan halva den själv eftersom Martin sprang en etapp i högre fart. Men appropå det där med draghjälp. Jag kan inte med att ligga bakom så när vi springer ihop är det mer jag som ligger först och drar upp farten. Martin undrade till och med om vi verkligen skulle springa så snabbt då och då. Men då blev jag ännu mera peppad och ökade snarare farten.


Jag hade verkligen pigga ben idag! Trots några rejält långa och sega stigningar (som i och för sig betyder några sköna nedförslöpningar), en långsam start och även en lite lugnare avslutning efter att vi (jag, Martin hade ju en fartökning där han sedan vände och mötte mig) passerat halvmaran på 1:41, snittade vi (jag) 4:50 min/km på våra (mina) 22,7km. Coolt. Som avslutning var jag tvungen att stretcha lite i den fina snön.


- Posted using BlogPress from my iPhone