lördag 14 april 2012

Tankar under ett fartlekspass

Det blev vinter ännu en gång. Snön är väldigt fin att se på och om det hade varit vintermånad hade jag blivit glad. Fast nu är det faktiskt april. Så inte så glatt.

Ingen springning idag. Ingen rörelse alls faktiskt. Förutom att jobba. Undrar om det kommer någon eller om alla kurar inomhus en dag som denna?

Igår sprang jag fartlek och under tiden funderade jag på en del saker. Ja, det var inte något tufft pass för då skulle jag inte kunnat fundera på så mycket annat än att ta mig igenom. Vad jag tänkte var iallafall att även fast jag (vi) ofta suckar över att varken tid eller pengar räcker till att jag (vi) vill göra så har jag ändå en sådan förbannad tur. Jag är frisk och hel och mår bra. De runt omkring mig likaså. Jag kan springa och gör det ganska snabbt ibland. Långt kan jag springa. Jag jobbar med roliga saker, både på riktiga jobbet, mitt eget vid sidan av. Jag jobbar med mitt (mina) största intresse (n). Hur många kan göra det?!

Det finaste vi har.

Och vidare. Även om graviditeten med Sixten kom lite plötsligt och väldigt oplanerat kom den egentligen helt perfekt och förde med sig så mycket bra saker. Även om vi inte bodde i samma stad just då och Martin bara fick ta del av magen några dagar i månaden så var det fint. Jag mådde så bra hela vägen och kände mig så stark. Inte ont någonstans och jag kunde till och med springa. Nästan ända fram. Totalt tio veckors uppehåll i samband med slutet av gravidteten samt återhämtningen efter förlossningen. Hur många kan det?! Hur många har det så bra?! Och vilken fantastisk åtehämtningsförmåga min kropp har. Jag kände aldrig att jag förlorade så där mycket styrka i bålen som jag hört så många prata om. Jag kände mig nästan som vanligt. Mina magmuskler separerades inte ens. Möjligtvis lite, men då var det verkligen lite. Och även om jag fick ganska stora bristningar i samband med förlossningen så läkte de ihop snabbt. Bäckenbottenmuskulaturen höll också ihop förvånansvärt bra. Även fast jag slarvade så med knipövningarna. Alltså, hur kan jag ha en sådan tur? Det känns lite som om jag måste vara beredd på motgångar snart.

10 kommentarer:

mary sa...

tänk tvärtom, du är ju VÄRD att slippa motgångarna eftersom du förberett dig så bra!

Karin - FitnessochHälsa sa...

Vilka härliga tankar du hade under fartlekspasset! Såklart att du inte ska behöva vara förberedd på motgångar. Njut istället av allt det fina du/n har!

Ha en fin helg! Kram

Västgötskan sa...

Du har så rätt. Många av oss gnäller över småsaker i vardagen alltför ofta. Vi borde tänka till (som du gjorde nu) och vara tacksamma över det som är POSITIVT i våra liv. Vilket brukar vara ganksa mycket! :-)

Caroline - Klara,färdiga,Spring! sa...

Du har jobbat för det och tränat kroppen på rätt sätt. Så värd det!
Jag håller helt och hållet med om allt det fina i ens liv och särskilt nu när man fått barn, en ny dimension till livet.
Ha en fin helg!

Miss Agda- Småbarnsliv och endorfiner sa...

Så himla viktigt att stanna upp och vara medveten om sakerna som är bra i ens liv! Såg filmen En Dag igår och även om den var bra så var den sorglig och efter det har jag bara fokuserat på att ta in, här och nu, hur bra jag egentligen har det i mitt liv.
Och när det kommer till löpning så handlar det såklart lite om tur det där med enkel graviditet + förlossning (även om att vara aktiv och vältränad aldrig skadar, samtidigt som du kan få en taskig graviditet ändå, oavsett hur fit du är), men så har du också slitit för din framgång och inte fått den gratis!

Ingmarie sa...

Verkligen tänkvärt och precis så alla borde tänka mellan varven. I alla fall vi som bor i denna delen av världen...
Men allt tror jag inte är tur för dig Andre. Du är otroligt skicklig också!
Du kan konsten att lyssna på din kropp, ge den vad den behöver och lita på din magkänsla.
Det är inte tur utan en gåva du har. :-)

Jonna sa...

Kloka du, vad glad jag blir av att läsa dessa ord. Du verkar inte alls ta din glädje för given, och reflekterar ju ofta kring att alla kanske inte är så lyckligt lottade som vi är. Och du jobbar hårt för dina framgångar och verkar vara en varm och ödmjuk person! Kram!

mammaspring.com sa...

Jag har samma känslor som övriga här... Njut av allt du har! Brukar själv tänka i samma banor - men du - du har jobbat hårt! Kram

Löpning & Livet sa...

Ni är så fina!

Anonym sa...

Ja, vilka tankar, positivt! Och än en gång förundras man över hur olika graviditeter kan vara. Men du har ju som sagt jobbat duktigt för det också!

Njuuut!