Just nu är jag stark och lätt

Idag tog jag mig ett kort långpass. I lite högre fart skulle det visa sig. Inte lika snabbt som förra veckan, men det var heller inte meningen. Målet var att springa enbart på känsla men att jag skulle hamna någonstans kring 5:10-5:15 fart.

Efter att ha sovit en timme på eftermiddagen och velat lite över var jag skulle springa gav jag mig slutligen iväg med tanken att jag improviserar lite. Resultatet blev en tur genom några av de södra närförorterna. Jag sprang bland annat i Lisas och Ingmaries trakter och blev påmind om att jag snart måste ta mig ut i Nackareservatet igen. Nu borde det väl vara isfritt?

Benen pinnade iallafall på och jag tänkte att det var ganska stor skillnad mot när jag sprang där sist. Då var det vinter, mörkt och kallt. Nu var det vår, ljust och åtminstone lite varmare. Och benen var piggare. Jag kände mig stark och lätt. Jag har lagt märke till att jag gör det när jag slipper ha en ryggsäck på ryggen. Transportlöpningarna känns ofta sega, men när jag plockar bort lite tyngd samt får springa på utvilade ben känner jag mig grym. Älska!

Idag orkade jag inte ta med mig något att dricka (just för att jag ville få känna mig lätt och stark) och mot slutet började jag bli törstig och lite trött. Saktade in lite så det sista, liksom de första, kilometrarna var lite lugnare. När jag var hemma och stannade klockan på prick 20:00km visade det sig att jag sprang den andra milen lite snabbare. 4:58 min/km snittade jag totalt och det känns bra att det känns såpass lätt att ligga i det tempot. Pulsmässigt snittade jag 73% så det finns ju alltså en hel del kvar i kroppen.