söndag 22 januari 2012

Jaha så blev det med det

Det började ju så himla bra med sällskap av Snorkkis-Sofie, snö och en förvånansvärt pigg och fräsch kropp. Nio kilometer gick jättesnabbt och vips var det dags att stanna och säga hejdå. Efter några minuters prat och lite vattendrickande för min del satte jag i öronsnäckorna och tryckte på min ljudbok. Sprang iväg. Vidare. Kändes fortsatt bra, men så helt plötsligt började det kännas lite diffust konstigt i nedre delen av ena framlåret. Typ som pyttelite träningsvärk. Sprang vidare och kände noga efter. Kändes det inte lite mer nu? Stannade vid ett rödljus och när jag sprang igång igen gjorde det ont. Inte jätteont men väl ont. Suckade lite och konstaterade att jag måste låta den kloka delen av mig ta kommandot här. Motvilligt sprang jag lite långsamt mot närmsta tunnelbanestation och åkte ner. Hem.


Så nu sitter jag här på tåget och är lite sur. Besviken. Men samtidigt lite stolt för att jag inte envisades med att springa vidare.

Jag har tränat rätt tufft i tre veckor nu och jag vet med mig om att jag balanserar på gränsen. Kommande vecka är planerat väldigt lätt och meningen är att jag ska känna mig sliten nu. Sliten, men inte ha ont. Jag känner mig förvånansvärt lite sliten och ont vill jag ju inte ha. Förhoppningsvis hjälper massage, stretch och lite omsorg. Långpass kan jag springa en annan dag och fjorton kilometer är ju mer än noll.


Skrivet på min Iphone

8 kommentarer:

Snorkkis sa...

Nej men aj då. Kan det vara för att det var slirigt och steget blev lite ansträngt? Tack för trevligt sällskap ändå! Kram!

Löpning & Livet sa...

Ja jag tror det påverkar lite. Nu har jag diagnosticerat mig själ och kommit fram till att ett muskelfäste förmodligen är lite irriterat och att lite lugn och ro borde göra susen. Känns redan lite bättre efter stretch och massage faktiskt.

Anna (Orka mera) sa...

Klokt som attan att inte fortsätta! Sånna där svåra beslut som man alltid tjänar på! Bra tänkt!

Ann sa...

SÅ klokt! Åh så klok hoppas jag oxå att jag blir nån gång.
Det är säkert borta typ i morgon eller nästa dag.
Skön söndag på dig!

Fit-Eva sa...

Klokt gjort!

Ingmarie sa...

Otroligt klokt av dig och jag är säker på att just därför försvinner det fortare än det kom!

anneliten sa...

Helt rätt Andréa. Säger jag som springer på med min hosta ;-)

Jonna sa...

Vilket bra beslut! Men jobbigt att fatta förstås. Din kropp kommer nog tacka dig längre fram för det, genom att ge dig många långa långpass utan ont någonstans alls!