Efter att, av någon dum anledning, ha varit plusgrader under dagen började det visst frysa på framåt eftermiddagen. När vi gav oss av var det helt ok. Sorbésnö som visserligen var tung att skjuta vagnen i, men inte svår att få fäste på. Ju längre vi sprang desto hårdare blev snön. På slutet var det blankis. Så det tog sin tid. Men hem kom vi iallafall oskadda.
Eftersom sällskapet sov passade jag på att lyssna på den här fina dokumentären som Therese gjort om Daniel. Rekommenderas! Jag blev glad av den.
Förutom halkiga springturen, som slutade på prick 11,5km, har jag även hunnit med ett kortare styrkepass här hemma på förmiddagen. Det här livet jag lever just nu är verkligen lyxigt. Visserligen kan jag ibland bli lite halvt galen när Sixten har en dag där inget stämmer och allt är fel, men eftersom de bra dagarna är väldigt mycket fler gör det inte så mycket på det stora hela. Det är verkligen en lyx att få vara föräldraledig och de som, av olika anledningar, inte utnyttjar förmånen att få vara hemma med sitt/sina barn missar något unikt. Tycker jag.
1 kommentar:
Det är inte lätt att springa med sånt underlag! Bra jobb! Därför extra skönt att nu kunna åka skidor på kvällarna istället ;)
Ja visst är det en fantastisk förmån med föräldraledighet! Synd att inte alla vill/kan nyttja förmånen. Pappor som inte vill, mammor som inte "släpper ifrån sig dagar" etc...
Skicka en kommentar