Nitton komma fyra. Eller nittonkommafyra. Eller 19,4. Ja du fattar. Ett långpass som mentalt inte kändes så jobbigt att ge sig ut på. Jag siktade på tjugo men nådde inte riktigt ända fram. Men jag är nöjd ändå. Men tillbaks till det där mentala. Tjugo kilometer låter inte så jobbigt. Tjugotvå låter värre och står det tjugosju blir det genast ner att organisera runt omkring. Trettiosex kilometer sprang jag någon månad innan min andra mara 2010. Det var mentalt inte så jobbigt innan vad jag minns, men vad jag däremot minns är att det var slitigt från steg ett. Och resten. Slitigare än min hittills enda ultraupplevelse på femtiofem kilometer.
Fast det var ju inte det där jag skulle skriva om. Jag ville mest skriva att jag sprungit ett långpass som var lite längre än det förra. Om en vecka blir det ännu lite längre.
Annat jag gjort är att öva Body Balance (ny koreografi). Typ hela dagen i övrigt. Men nu kan jag det. I stort sett. Hoppas jag inte hinner glömma innan imorn kväll.
Det är föresten tur att jag till nittionio procent instruerar för att det är så otroligt givande, för slår man ut lilla lönen på all tid jag lägger på mina klasser förutom själva timmen blir det ingen stor timförtjänst.
Skrivet på min Iphone
2 kommentarer:
I min värld är nästan 20 km bara sådär riktigt bra jobbat! Du kommer ju vara superstark när våren kommer om det fortsätter såhär :)
Jo det är ju såklart bra. Menade inte att det var dåligt, bara att det är ganska stor skillnad på 20 och 30 :)
Skicka en kommentar