Den stora tröttheten

Som så många andra, vad det verkar, har nu även jag drabbats av den stora gravidtröttheten. Det är intensivt på jobbet och jag har miljarder saker i huvudet i övrigt. Exempelvis en stress över att jag mentalt liksom inte har hunnit förbereda mig för varken förlossning eller livet med två barn. Livet med en bäbis. För det känns lite som att jag har glömt hur det var. Men det löser sig säkert. Det kändes ju så mycket enklare och mer självklart än jag hade föreställt mig innan sist. Även om det självklart också var en omställning och svårt ibland. Men allt det där löser sig säkert. Det får vara ok att vara trött och orkeslös just nu.

Vi har haft fina vänner på besök i helgen och det har givit energi. Säkert lika mycket energi som om jag legat och vilat mig hela helgen. Förmodligen mer. Någon energigivande träning har det dock inte blivit, men det är helt ok. Även om det säkert är en gnutta latmask som spelar in så säger kroppen åt mig att lägga mig i soffan med en skål godis på ena sidan och en kanna te på den andra istället för att plocka fram träningsredskap. Eller så är det bara önsketänkande :)

Men föräldraledigheten närmar sig hur som helst med stormsteg. I och med att förskolan är stängd för planeringsdag imorgon och det är min tur att vara ledig, har jag bara fyra dagar kvar. Det känns overkligt. Sedan ska jag vara hemma i nio tio månader ungefär. Länge med andra ord. Fast förmodligen kommer det gå snabbt som bara den. Ett år gick i ett huj förra gången.

Nä, nu tar jag tag i det där tekokandet. Och häller upp godiset och lägger mig tillrätta i soffan. Och kanske funderar lite över hur min comeback som stark(are) och uthållig(are) löpare ska gå till. Snart är det ju äntligen dags att bli en sådan igen!