söndag 2 juni 2013

Svammel om allt möjligt

Vilken dag det var igår ändå. Jag var helt slut på kvällen trots att jag inte sprungit något Marathon. Tyvärr. För avundsjuk, det var jag. Vid 35km, där jag och Sixten höll till efter att vi sett starten och köpt mat på vägen, såg folk visserligen rätt slitna ut och då var det faktiskt pyttelite skönt att bara stå vid sidan av. Men på det stora hela var det trist. Jag ska ju vara med ju. Jag vill och kommer springa andra maror än Stockholm, men det känns som att jag alltid kommer vilja springa just denna ändå. I alla fall så länge vi bor här och just nu har vi inga andra planer. Nästa år kommer jag springa marathon snabbare än någonsin. Just Stockholm ska springas under 3:24 men jag kapar gärna lite till. Det tror jag det finns kapacitet till det om jag bara får vara frisk, får sova någorlunda samt läker ihop som jag ska efter förlossningen.

Just det där med att läka ihop är något jag har respekt för. Innan förra förlossningen funderade jag inte så mycket i de banorna och det gick ju så himla snabbt för mig att komma tillbaks förra gången också. Trots en stor bristning (partiell sfinkterruptur). Jag har, först långt efteråt, förstått att sådant kan ställa till med mycket besvär och är oändligt tacksam över att jag klarade mig utan några som helst komplikationer. Delvis kanske det beror på att jag är ganska vältränad och har en stark bäckenbotten, men jag vet inte. Jag tror det var mest tur faktiskt. Jag slarvade med knipövningar under förra graviditeten och det var mest de första veckorna efter förlossningen som jag knep lite pliktskyldigt. Det hade förmodligen varit skillnad om jag känt mig svag, men jag kände mig i princip som vanligt vad gäller den styrkan. Kniper jag nu då? Nja. Någon gång om dagen blir jag påmind om att jag borde och gör något knip, men helt ärligt blir det inte så mycket av det. Jag är ju stark nu. Men jag vet att jag borde ändå...

Apropå det där med knip och förlossning. I fredags var jag hos en läkare på Södra BB där vi går (Där är allt under ett tak. Både mödravård, förlossning och eftervård!) för att prata om den kommande förlossningen med anledning just av den stora bristningen jag fick vid förra förlossningen. Jag var lite nervös innan över att jag skulle rekommenderas snitt. Men efter att ha pratat lite och blivit undersökt (och fått beröm för min knipteknik...) konstaterades att det inte finns några som helst hinder för en vaginal förlossning. Vilken otrolig lättnad! Jag tycker det verkar så läskigt att bli snittad. Självklart går jag med på det om det är nödvändigt för mig eller barnet, men jag vill så gärna föda vaginalt. Och få känna att jag föder, inte att jag blir förlöst som sist. Men som bekant blir det som det blir i alla fall och det är lika bra att vara förberedd på alla möjliga scenarion.

Men nog om det. Idag blir det nog inget spring. Istället ska jag gå på en Body Balanceklass om ett par timmar och i eftermiddag väntar grillning med kollegor. Däremellan tänker jag ligga på soffan (eller sitta på balkongen om solen vill komma fram) och läsa. Någon lekparkstur blir det väl också. Sedan är denna söndag så gott som slut. Och därmed även gravidvecka 21.

7 kommentarer:

Snorkkis sa...

Intressant svammel tycker jag (kanske av förekommen anledning :) ). Så skönt att få bekräftat att det kommer att funka med vanlig förlossning om allt går som det ska. Hade faktiskt missat att förlossningen med Sixten var då "dramatisk" men nu gick jag tillbaka och läste om det. Sådan tur att du blev helt återställd!

Löplust sa...

Jag kände precis som du angående snitt. Bra att möjligheten finns om det behövs, men det var verkligen det sista jag ville. Alla mina barn har velat pluppa ut alldeles för tidigt och då minns jag att de sa att om de inte kunde häva värkarna så skulle de göra kejsarsnitt för att bebisen var så liten och ömtålig. Men allt gick bra i slutänden och bara vaginala förlossningar. :-)

Jonna Fartfylld sa...

jag gillar också dina tankar om detta! intressant. förstår att det sved litegranna att stå bredvid igår, men kanske ett uns av "skönt" också. så tror jag att jag kommer känna som supporter på vätternrundan, att det allra mest är skönt... men lite avis på "upplevelsen". fixade Martin sitt mål? hoppas!

anneliten sa...

Jag har hört att de på vissa ställen har börjat klippa igen för att undvika alltför dramatiska rupturer. Jag läste någon forskningsrapport som jämförde klippt och oklippt, men minns tyvärr ej var. Jag blev klippt. På den tiden (20 år sedan) var det väldigt omodernt men min 60-åriga barnmorska brydde sig inte om modernt :-) När jag sedan (nyss) läste forskningsrapporten sände jag henne en tacksamhetens tanke. Du kan ju alltid fråga om det.

Caroline - Klara,färdiga,Spring! sa...

Och jag känner nästan tvärtom denna gång.
Jag som snittades förra gången och vet hur det är, är nog mer rädd denna gång för en vaginal förlossning och för att spricka.
Jag ska träffa läkare på onsdag om min förlossning, så vi får se.

Ingmarie sa...

"Vanlig" förlossning är helt klart både bättre och mer riskfritt. (Ja om det inte blir akut förstås)
Jag brukar rekommendera "mina" gravidyoga mammor att knipa varje gång de reser sig eller ändrar ställning. (Sittande till stående, stående till sittande, liggande till upp o.s.v.) Då blir det en del gånger/dag.
och visst kommer du kuta Stockholm fort som attan nästa år!!!

Andréa sa...

snorkkis: Jo. Jag upplevde den inte som så dramatisk, men har förstått att just denna typ av bristning kan ge stora problem om den inte diagnostiseras och åtgärdas direkt. Vilket den tack och lov gjorde!

löplust: Ja. Inget fel i att vilja bli snittad, men för mig känns det väldigt mycket läskigare.

jonna: NJa, han sprang på 3:04 så missade pers med någon minut och då även målet på sub 3. Han trodde dock inte riktigt att han skulle nå ända dit och är nöjd ändå.

anneliten: jo, jag har också hört det ochf rågade faktiskt läkaren om detta. Men hon sa att det inte alltid blir bättre då man klipper av nerver och grejer då. När det får brista naturligt tar bristningen ofta vägen runt nerverna tydligen.

carro: jo, så är det säkert. Man vet vad man får liksom. Jag vet ju att det inte gjorde ont efteråt trots bristning och styng och allt, medan jag hört många som säger att det gör väldigt ont dagarna efter ett snitt.

Ingmarie: ja så är det ju. Och angående knipet så kniper jag nog rätt mycket omedvetet. typ ibland när jag springer och nyser samtidigt nu i allergitider :)