Efter fyra dagars ledighet (Och typ fyra dagars kalasande) var det idag åter dags för föris och jobb. Numer har jag en 2 åring att dra i pulkan. Det känns stort. Det känns också väldigt segt eftersom det där ned plogning av vägar verkar ha lagts ner för den här vintern... Tur att jag hade mina buggar på fötterna.
Glad över att få återse sina kompisar, alla pedagoger och alla roliga saker ute på gården hade 2 åringen knappt tid att säga hejdå. Snabbt iväg med en liten vink. Själv lufsade jag igång den segstartade kroppen och avancerade då småningom till medelhård distans. Bara 8km idag och även om det är trist att jag sällan hinner mer än så nu när det är då tungt och slirigt så får jag vara nöjd med det som blir. Och när jag väl var igång och hade fått upp ångan lite kändes det rätt bra.
Ännu bättre smakade frukost nummer 2. Som alltid. Och som alltid rusar tiden och nu är det dags att jobba.
3 kommentarer:
Frukosten!! En orsak att springa på morgonen - bästa belöningen! Smakar godare än om man är osprungen :)
härligt att Sixten trivs så bra på sitt "jobb" också! :) jag tror du blir urstark av all denna sliriga vinterlöpning!
Vilken dröm att få lämna en glad unge, hoppas på en sådan framtid :-)
Skicka en kommentar