Igår gymmade jag. Och jag kände mig så himla stark. Jag var stark. Med mina mått mätt iallafall. Idag sprang jag 7km med Ester i vagnen. Då var jag mot so much stark. Haha det är riktigt underhållande hur flåsigt det var och hur högt jag låg i puls. För av någon anledning har jag så himla svårt att springa långsamt när jag springer med vagn. Ja, fast långsam var jag väl ändå, men lägga mig på en riktigt låg ansträngningsgrad då. Och så envisades jag med att minsann springa uppför varenda backe. Vilket jag inte ens gör när jag springer med (Sixten i) vagn i vanliga fall. När jag är i min vanliga bra form. Fråga mig inte varför jag ansåg att jag skulle göra det idag. Men nåväl. Förutom att det var flåsigt och tungt och svettigt så var det alldeles underbart. Älska spring liksom!
4 kommentarer:
Haha! Inte alltid man är så logiskt. Känner igen det där.... ;-)
Det måste ju vara så rackans tungt att springa med vagn! Bra träning!!
Håller med Sara - det låter tungt att springa med vagn. Särskilt uppför. Du kommer att bli grymt löpstark av det. En slags parachute fast omvänt :-)
Så härligt ned rörelseglädje
Skicka en kommentar