Som idag. När den, på Esters fyraveckorsdag, springer som om den aldrig gjort annat. Som om de där åtta veckornas uppehåll inte varit. Fast ok, det var lite flåsigt. Extra flåsigt då jag ironiskt nog lyckades pricka in springet lagom till uppförsbackarna. Även om det är betydligt lättare att springa med en liten bäbis framför sig jämfört med en 2,5-åring känns det när det lutar uppför. Jag varvade 5 minuters promenerande med 5 minuters spring i totalt 50 minuter. Således 25 minuter spring totalt varav säkert närmare 20 minuter uppför. Lite backträning som bonus liksom. Flås, flås.
Det gick inte fort, men det har ju liksom noll betydelse. Det viktiga är att bäckenbotten, fogar och bålmuskler skötte sig som vanligt. Nu har jag ju heller aldrig haft några problem med något utav dessa, men jag kommer givetvis vara lyhörd och försiktig även fortsättningsvis. Det blir en lugn och sansad upptrappning med fortsatt regelbunden träning av knip- och inre bålmuskulatur. I kombination med mer regelrätt core- och allmänstyrketräning såklart. Heja älskade kroppen!
8 kommentarer:
Fantastiskt Andréa! Din kropp (och du) är verkligen imponerande! Jag förstår att du siktar mot pers på samtliga distanser nästa säsong. Heja!
Det är klart att man inte kan annat än att älska en sån kropp! Underbart att allt funkar!
Vad skönt när kroppen är med på noterna! :-)
helt otroligt skönt! heja dig!
Det tycker jag verkligen du ska göra! Helt fantastiskt!
Själv gnetar jag på med promenader, msmmamageapp o lätta styrkeövningar. Inte alls lika stark kropp som dig.
Vilken härlig känsla, grym din kropp är!
Lyckan lyser i frökens ögon :)
Heja dig!! Du och din kropp är grym!
Skicka en kommentar