tisdag 13 augusti 2013

Höstig morgonlufs

Jag var typ halvdöd efter gårdagen och tillika första jobbdagen efter semestern. Så det blev inte mycket gjort de tre timmar jag hade på mig från att jag kom hem tills att sängen kallade vid 22. Äta pannkakor med bär och grädde, lägga stor liten plutt samt dricka te och äta choklad framför tv och padda med bloggar på. Men Sleep Cycle-appen satte jag på väckning mellan 05 och 05:30. 05:23 började den låta.

Jag gick upp, klev i de framlagda shortsen, kompressionsstrumporna, sportbh'n och t-shirten. Kissade, satte upp håret och drack två klunkar vatten innan jag lade klockan på satellitsök ute på trappan och tog på mig skorna.



Kallt. Det var kyligt och höstlikt ute. Friskt och skönt. Gick några steg, startade klockan och lufsade så småningom i väg så sakteliga. Det kändes bra. Jättebra till och med. Mycket lättare än de senaste turerna. Har jag sagt att jag föredrar kyligare temperaturer? Min kropp funkar lite bättre då. Så det blev inte så mycket av de där planerade utökade promenadavsnitten jag tänkt mig. Bara naturliga gångpauser i långa/branta backar som vanligt. Någon minut fyra fem gånger.

Stannade klockan på 4,5km och en smittfart på 6:45 min/km utanför dörren. Lufsigt, lagom, bästa starten på gravidvecka trettiotvås andra dag. (Att ögonen redan är grusiga väljer jag att inte tänka på.)

4 kommentarer:

Unknown sa...

Det lät härligt, gillar kyliga friska morgnar!

men åh vad segt det är att jobba nu... måtte dessa veckor gå fort..!

Malin sa...

Så härligt att kunna springa!
Ja visst blev det skönare när det blev lite svalare, slipper svullna upp lika mkt. Men som sagt segt att jobba men får räkna ner veckorna nu. Även om det känns som många veckor kvar är det ju ändå kort, så bara att bita ihop.

Mia sa...

Vad grym du är. Jag tyckte mornarna var helt klart bäst för träning under grav. Man var liksom fräschast då konstigt nog. Kan sakna det ibland. Får väl görat igen jag årå :)

anneliten sa...

Jag gillar också höst när det kommer till löpning - så nu börjar jag längta på riktigt...