tisdag 20 augusti 2013

En av de sista springturerna

Det hann gå en vecka sedan sist. Först var fredag planerat men då sov jag så dåligt och prioriterade sömn. Tänkte lördag men insåg sedan att jag behövde bunkra all tänkbar energi inför lördagsjobbet som jag misstänkte skulle bli mer än slitigt. Det blev det så det var klokt. Besök över natten till söndag och sovmorgon. Ledig dag igår där jag också prioriterade sömn. Men idag.



Det konstiga är att det känns bättre och bättre för varje tur just nu. Det har ju aldrig känts dåligt, då hade jag givetvis slutat, men det har känts tyngre och jag har lätt fått håll. Det gick liksom utför runt vecka 28-30 men sedan vände det och idag kändes det riktigt lätt. Inget håll i sikte och inget behov av att gå mer än i tre branta/långa backar. Detta i vecka 33. Härliga känsla. Men jag inser ändå att detta var en av de sista turerna. Kanske har jag fyra fem stycken kvar som mest? Ytterligare en denna vecka om allt runtomkring som sömn och pussel med tider funkar, och kanske en till två turer veckorna därpå om kroppen vill. Sedan är vi verkligen inne på slutspurten och jag har mer än full förståelse om kroppen inte vill mer. Den bestämmer och jag följer efter.

6 kommentarer:

Mia sa...

Gravidkroppen var en underhållande typ. Det är bara att njuta när det liksom är "high five" med magen. Slutspurt... Jag känner pirret :)

Jonna Fartfylld sa...

grymt, njut av varje tur :) att det inte blir ngn mer springning för mig har jag konstaterat, prövat några steg och det känns varken lätt eller bra. tur det finns annat!

Anonym sa...

Först tack för en grymt inspirerande blogg! :) är själv i slutet av v 31 och har en liten pojk på 18 månader så på nåt vis kan jag känna igen mig i mycket av det du skriver. Nog allt är kroppen fantastisk och har oxå kännt det som att den helt plötsligt fått ny "spring energi". Sprang midnattsloppet i lördags utan minsta problem, men för några veckor hade jag nästan förberett mig på att få gå stora delar av det. Nu försöker jag bara njuta av varje springrunda jag får till eftersom jag är väl medveten om att varje gång kan vara den sista! /Viktoria

Andréa sa...

Mia: ja, den är fascinerande och väldigt oförutsägbar :)

jonna: Ja, det gör jag verkligen! Jag funderar dock över vad jag ska göra sen för att hålla igång flåset någorlunda? cykling funkar inte, konditionsmaskiner vägrar jag (dör av tristess) och simning är sådär... Får kanske bli pulshöjande styrka som "konditionsträning".

anonym: tack! men oj vad häftigt att du sprang ml i vecka 31!! galet ju :)

Löparflickan sa...

Imponerande att du orkar springa, bra jobbat!

mammaspring.com sa...

Jag kan inte annat än hålla med Löparflickan. Är djupt imponerad! Du är en fantastisk förebild!