lördag 18 juni 2011

Den fantastiska kroppen

Något har hänt. Helt plötsligt kunde jag idag springa i 5-fart under slutet av uppjoggen och det kändes lätt. Lätt! För någon dryg månad sedan fick jag kämpa som bara den för att hålla samma fart. Men så på (halv)maran kunde jag helt plötsligt springa 21,1km i 5:15-fart och tycka att det var behagligt. Inte lätt, men behagligt. Tusingarna på nationaldagen gick mycket bättre än jag vågat hoppas på och förra lördagens snabbdistans var visserligen dödsjobbig (extra dödsjobbig på grund av värmen) men gick ändå riktigt bra. Sedan dess har jag endast terapisprungit (i ett helt ok tempo) och vagnjoggat. Idag skulle jag springa fartlek och det gick ju som en dans. Fast bättre.

Eftersom jag ska springa långpass imorgon var tanken ett flytpass där jag skulle ta i lite men ändå vara en bit ifrån mjölksyratröskeln. Det slutade med ett snitt på 4:57 min/km på själva fartleksdelen trots att jag tog det väldigt lugnt under joggvilan. Finfint. Jag är nog alldeles strax tillbaks där jag "slutade". Det har gått väldigt mycket snabbare än jag trodde det skulle göra, jag hade nog väntat mig ytterligare ett par månaders träning. (Kvinno)Kroppen är fantastisk!

Jag har aldrig varit orolig för att extravikten jag la på mig under graviditeten skulle försvinna men att det skulle gå såpass snabbt som det gjorde hade jag nog inte trott. Antalet gånger jag väger mig på ett år kan lätt räknas på fingrarna eftersom vikten är rätt oväsentlig (Ok kanske inte helt oväsentlig för löpare egentligen, men nu befinner jag mig (tack och lov) inte på någon nivå där jag behöver bry mig om sådant.) så länge den ligger på en hälsosam nivå, men jag tyckte det kunde vara intressant att checka av lite då och då efter förlossningen. Jag gick upp runt 12-14kg (Jag vet inte exakt eftersom jag dels inte hade vägt mig på ett tag innan jag fick veta att jag var gravid och dels inte vägde mig den sista veckan av graviditeten.) och en vecka efter att Sixten tittat ut var 10 av dem borta. Ett par tre veckor efter att jag börjat springa igen (typ 2 månader efter förlossningen) checkade jag läget igen och kunde konstatera att vikten var tillbaks där den låg sista gången jag vägde mig innan graviditeten. Det var väl det jag visste. Bara jag lyssnar på kroppen så sköter den det mesta själv. Jag äter inte särskilt strikt på något vis. Jag äter bra (vegetarisk) mat i grunden, varierat och regelbundet, samt tränar relativt mycket och har således plats för en hel del mindre näringsrika godsaker. Ibland blir det lite väl mycket, ibland mindre, i slutändan rätt så balanserat.

Utseendemässigt syns faktiskt, och lite förvånande, inte ett spår av någon graviditet. Inte ens ett litet streck eller bristning fick jag på magen. Brösten är förstås i amningssize nu och det är möjligt att de slappar till sig lite efteråt, men vem bryr sig? De få som brukar se dem gör det nog inte iallafall. Så tack fantastiska kroppen, nu bär det av mot nya äventyr och personliga rekord!

8 kommentarer:

Fit-Eva sa...

Härlig läsning Andrea!
Och ja, kroppen är otrolig!
Mot nya mål, I agree :-)

Jenny sa...

Så fint! Du är en stor inspirationskälla!

Cykling min passion sa...

Vilken härlig läsning!! Kan bara instämma, kroppen är fantastisk!:)
Du är grym!

Cicci sa...

Härligt att höra (eftersom jag är gravid själv)! Så känns det som om min kropp kommer funka lika bra. EN månad kvar nu och inte en brisning ännu, hoppas de inte kommer heller!

Lisapisan sa...

Visst är det häftigt! Jag är också förvånad över hur snabbt jag gått tillbaka till hyfsad kropp och hyfsad kondis. Tack för all inspiration vi får här i din blogg!

Ingmarie sa...

Helt klart hjälper det att du är en klok människa och har en sund själ! Sunda själar trivs i friska kroppar. :-):-) Jag tror din form kommer att gå spikrakt upp nu!

Carina sa...

Att du har hållt igång så pass mycket som du ändå har gjort under graviditeten tror jag är en del av ditt resultat nu. Träning ger ju helt enkelt utdelning! Superinspirerande att läsa om din "återkomst"!!

Andréa sa...

Tack för fina ord och tankar. Kroppen är verkligen en bra manick som man bör vara rädd om!