fredag 4 mars 2011

Tillvaron just nu

Det här med amning är inte det lättaste har jag fått erfara. Det började med att Sixten redan från början hade lite svårt att förstå hur han skulle göra för att få ett bra tag. Antagligen på grund av att han haft något sugbeteende för sig inne i magen och nu blir lite förvirrad enligt en barnmorska på bb´s återbesöksmottagning. Detta i kombination med mina såriga bröstvårtor (Som antagligen uppstått just pga det lite felaktiga taget.) gjorde att hon rekommenderade mig att använda en amningsnapp. Denna verkar vara lite omtvistad men jag tyckte ändå att det fungerade bra. Skönt för både mig och Sixten att slippa allt krångel och frustration när han inte får ett ordentligt tag. Men sedan kom mjölkstockningen. Och därefter magontet. Kanske var det en av dessa tre faktorer eller så var det en eller två av dem ensamma som gjorde att Sixten inte fick i sig tillräckligt med mat. Och då blir matutbudet mindre och så får han i sig ännu mindre mat. Och då går han ner i vikt. Stackarn. Så sedan igår pumpas det och flaskmatas eftersom han blivit lite för svag för att orka suga ordentligt. Och är han för svag för att suga blir det ännu mindre matutbud.

Nu har det dock förhoppningsvis vänt. Från igår till idag har han gått upp 14 gram vilket kanske inte låter som något särskilt, men för mig kändes det som en enorm lättnad. Lite extra mat i form av ersättning på detta och jag ska se till att han gått upp flera hundra gram till på måndag.

Så jag gör inte så mycket mer än matar just nu. Matar och försäker sova när tillfälle ges. Det var tur i oturen att mamma och halvsyster var på besök just dessa dagar så att vi kunnat få massa hjälp med både mat till oss själva och matbestyr med Sixten. Nu får vi dock klara oss själva men det ska nog gå bra det med.

Någon träning har det såklart inte blivit och det är inte direkt något jag tänker på om dagarna heller. Som tur är finns det viktigare saker än träning här i livet. Tids nog finns det plats för den också. Då kan bloggen göra skäl för sitt namn igen. Just nu är det mer "Sixten". Snart blir det lite mer "Löpning & Livet". Men nu är det matningsdags igen.

21 kommentarer:

Marre sa...

Vad skönt att det vänt! Man blir så otroligt stressad när amning/näring inte fungerar men ofta klarar de små knytena bättre än vad vi kan föreställa oss. De har ju en hel del reserver med sig in i denna värld. Lycka till med matningen nu!

Jenny sa...

Ta det bara lugnt så ordnar sig allt! Träningen som du säger-den får mindre betydelse. Du verkar vara en riktigt bra mamma(fast det visste jag ju att du skulle bli)! Ha en skön helg och njut av er underbara lilla bebis!

Ellinors dröm sa...

Hälsa Sixten att han inte får formtoppa kroppen än. Det får han lungt vänta med tills uppbyggnadsperioden är över...om si så där 15 år eller så.

Linda sa...

Jag tycker att din blogg mycket väl gör skäl för sitt namn...Löpning och Livet! Livet just nu för er är Sixten. Försök njuta så mycket ni bara kan och låt träningen komma när den kommer.......

Fit-Eva sa...

Det viktiga är att veta är många varit med om exakt samma situation, inklusive jag.
Man undrar om man är normal och då är det skönt att veta att ens "problem" inte är "unika".
Jag blev sjuk och sonen sjönk som en sten i vikt och jag blev riktigt uppskrämd av BVC men jag började precis som du pumpa och sen kom det igång igen. Plus att sonen fick lite ersättning - han gick upp 800 (!) gram på EN VECKA! Snacka om återhämtning!

Lycka till och kram!

Anonym sa...

Hej!
Väntar med spänning på ditt fortsatta skrivande, men just nu ska du fokusera på fina Sixten :-))
Vi finns kvar här!
Kram till er och tack för en inspirerande blogg!

JOHN sa...

Du klarar detta fint! Det är givetvis inte så konstigt att man oroar sig för allt som går att oroa sig för i början och i de flesta fall går det ju alltid bra.

Skönt att det flyter. Tänk inte för mycket på löpning den ligger där och väntar när du är redo :)

anneliten sa...

Å vad du väcker minnen till liv. Minns när jag satt i soffan med en pumpmaskin (en elektrisk jag lånat - hade samma problem som du) med hela bröstet insuget i ett glasrör. Mina kollegor var på besök och till slut tyckte en av männen att jag kanske kunde vänta med pumpningen tills de gått... Jag var så inne i hela mjölkproblematiken så jag reflekterade inte ens över att andra kunde tycka att det jag gjorde var lite stötande...

Anna sa...

Ja du Andréa, det här med matning, amning och vad man ska göra och inte är hur jobbigt som helst. Gör det som känns bäst för er. Det är klurigt som attans med amning och det läggs alldeles för lite fokus på det vid info träffarna innan barnet kommit. Härligt att läsa att det går framåt. Det här med att vara mamma är ju nya grjor så låt det ta tid.

Anonym sa...

Du får tillfälligt byta namn på bloggen till "Sixten och Livet" ;-)
Det kommer att gå fint ska du se!
Kram Sarah

carro sa...

Var sak har sin tid. Just nu är, och ska, allt ditt fokus vara på din finaste gåva. Att han mår bra. Vi (=du, jag och många med oss) som "har träningen i oss" kommer igång med träning när det är läge för det.

Första tiden med bebis är inte alltid så glamorös. Sen när du blickar tillbaka på den här tiden så kommer du inse att det var en kort period.
Lycka till och håll ut!

Carina sa...

Verkar vara mycket att stå i för dig och Sixten, men det är gött att läsa att det verkar ordna upp sig för er. Det låter som om du har helt rätt fokus just nu, träningen kan vänta.

Wanja sa...

Det låter ju innan som att det där med amning bara är att köra igång med så flyter det utan problem eller smärta. När man får barn inser man att väldigt många upplever ganska stora problem. Det är ju alltid skönt att veta att man inte är ensam men problemen blir ju inte mindre för det.
Skönt att han går upp i vikt iallafall och att ni verkar få ordning på maten igen. Att ge ersättning är super, då vet man att de får i sig ordentligt, sen går det ju jättebra att pumpa om man inte vill tappa produktionen under tiden. Jag tycker det har varit jätteskönt att barnen kunnat ta både bröst och flaska eftersom det underlättar jättemycket om man vill komma från huset mer än en kvart eller så.

Träningen kommer, han är ju inte så gammal än!

Jättefint namn förresten!

Karin - FitnessochHälsa sa...

Låter jobbigt, men samtidigt hoppfullt att det verkar vända nu! Jag förstår absolut att du inte har tid att tänka på löpning eller annan träning nu. Det kommer tid för det sedan ska du se!

mina sa...

Åh jag lider med dig, vi hade samma problem i början, såriga bröstvårtor amningsnapp och dålig viktuppgång (Inez gick aldrig ner i vikt, men inte upp heller) Jag ammade dygnet runt. Ibland hela nätterna i princip utan paus. Allt kändes tröstlöst. Men med lite ersättning och många långa maratonamningar så vände det och plötsligt gick hon upp ett halvkilo i veckan. Ju större de blir desto bättre blir de ju på att amma. Håller med Wanja om att det faktiskt är super att veta att ens barn kan ta både flaskan med ersättning och bröstet, det underlättar när du väl kan träna igen.

Jag tränade i princip ingenting första månaden och mycket lite fram till vecka 10 men känner ändå att det gått snabbt att komma igång nu när jag äntligen springer på riktigt. Man får verkligen superkrafter av att få barn! När man äntligen får springa utan mage känner man sig otroligt stark!

Caroline sa...

Hej ser att du har ett löpintresse (och en liten bebis precis som jag =) ) tänkte om du var sugen att springa maraton med mig och ett par andra nästa sommar!

Lycka till med amningen, vet att det är besvärligt ibland, men så värt att kämpa för i slutändan!

http://maraton2012.bloggo.nu/

AKA sa...

Allt har sin tid och i det stora hela kommer du att ha myyyyycket längre tid att springa än att amma så ta det lugnt och låt det få ta sin tid! Tiden går så fort. Plötsligt har han flyttat hemifrån haha!

fartfylld! sa...

Nej amning verkar inte vara något att ta för givet.. Men säkert ordnar det snart upp sig och fine Sixten viktexploderar! Kram från Vasaloppsstugan, en laddad sambo och en sjuk jag.

Mia sa...

Som sagt, det finns så många saker i livet som är så mycket viktigare. Jag fick ömma bröst av att läsa detta... Skönt att det vänder dock. 14 gram är banne mig inte illa för en sådan liten en.

Kram

J sa...

äh jag vet. här har det inte varit helt lätt. vi hade en hemsk natt där allt vände när jag själv slutade stressa upp och oroa mig. mitt enda råd är ta det LUGNT och mata, amma, mata, amma så mycket det bara går. det vänder.

Andréa sa...

som vanligt har ni så mycket bra att komma med! det känns på något sätt mycket lättare när man vet att man inte är ensam om problemen. även om jag läst att det kanske inte alltid funkar så enkelt på en gång med amningen så tror man på något sätt att man är ensam om problemen. så tack!