onsdag 3 november 2010

Mörkt, blött, trött


Jag känner mig lite som en ko. Slö men mjuk och mysig. (bild, snodd från internätet)

Igår valde jag sovmorgon. Tänkte spendera någon knapp timme på gymmet efter jobbet, men var så trött under förmiddagen att jag redan då slog bort de tankarna. När det sen var dags att sluta jobbet var jag inte lika trött, men då var jag ju liksom redan inställd på att få gå hem. Och det var välbehövligt. Mängder av saker att fixa med, mängder av tåg att boka och betala för. Sj måste älska mig. Ingen lugn och skön hemmakväll utan mer en frustrerande stress över att saker krånglar och att alla saker jag stressar upp mig över alltid kommer samtidigt.

När jag vaknade tjugo minuter före klockan skulle ringa i morse och (liksom igår) insåg att det blåste halv storm och spöregnade ute ställdes alarmet om och jag valde sovmorgon även idag. Jag hade först en tanke på lite skön morgonyoga för mig själv, men inte ens det kunde jag förmå mig till. När det blir sådär blir jag alltid lite sur på mig själv. (Jag har ju planerat så bra.) Först. Sen blir jag arg för att jag blir sur. Vad spelar det för roll om jag sover istället för att träna? Sömn är bra och jag behöver den. Tränar gör jag för att jag gillar det och för att jag mår bra av det. I vanliga fall får jag kanske tvinga mig ut på vissa enstaka pass (de flesta går ju dock alldeles av sig själva) men varför ska jag göra det nu? Det finns verkligen ingen anledning. För att vara gravid tränar jag säkert ganska mycket ändå. Jag behöver nog snarare öva mig på att vara inaktiv och passa på att sova. Inaktivitet och sömnbrist kommer antagligen vara min vardag från mitten/slutet av februari och ett par veckor framöver.

6 kommentarer:

Wanja sa...

Tycker du gör rätt i att lyssna på kroppen! Det är dessutom lika bra att vänja dig vid att saker kanske inte alltid blir som du planerat för med barn i huset kan det bli precis hursomhelst... För mig tog det ung ett år att acceptera/vänja mig vid att ta dagen som den kommer och att det faktiskt är bebisen som måste få bestämma!

Jag är ny läsare av din blogg, måste säga att jag är både imponerad och avundsjuk på hur mycket du kan träna trots att du kommit så pass långt i graviditeten. Jag åkte på både prematura sammandragningar och foglossning båda gångerna och kunde inte ens ta en promenad efter v 20.

Ann sa...

Det är lite av en konst att kunna och våga lyssna på kroppen, men ack så viktigt. Särskilt om man är pregnant, antar jag.
Och jaaaa, du tränar nog en aning mer än den genomsnittliga gravida kvinnan...
Ha en underbar och mysig onsdag!

Mia sa...

Ja, det är ju absolut inget fel på kossor. De ser ut att ha det så fint. Ligga i gräset och tugga på...eh...gräs :)


Kram

Ingmarie sa...

Du har väl SJ Prio kort så du får poäng? Sen kan du åka "gratis". :-) Skitbra! Och lika bra är det att du lyssnar på kroppen. klokt! :-)

Löpning & Livet sa...

wanja: välkommen hit! tråkigt att det blev så jobbigt för dig :( Jag är väldigt tacksam över att det (än sålänge) funkar så bra att träna!

ann: jo.. man blir lite skadad när man är mitt uppe i en värld där alla tränar galet mycket :)

mia: nä, fina är dom! :)

ingmarie: ja, men jag tycks aldrig komma upp i tillräckligt många poäng, men snart så :)

Carina sa...

Helt rätt att njuta av en sovmorgon!! Det är sååå behövligt ibland och som du skriver!! Tränar gör du ju rätt mycket ändå.