fredag 5 november 2010

Leendes tar jag mig framåt

Fjärde gången gillt. Imorse tog jag mig upp från kudden trots att det duggregnade ute. Det tog emot lite att lämna sängvärmen, men ångrade jag mig när jag väl var ute? Nä, självklart inte. Varför glömmer jag alltid det? Vissa dagar behöver man sova vidare, men flera dagar denna vecka har jag inte behövt det, jag har lagt mig i tid, sovit bra och bara varit lat. Idag var jag inte lat, idag var jag smart. Och glad. Jag hörde på radion en gång om en man som sa att han aldrig sett en leende löpare, alltså kunde inte löpning vara något bra. Då har han inte sett mig tänkte jag då. Idag skulle han befunnit sig i trakterna kring ullevi strax efter klockan nollsex. Då hade han sett en leende löpare och kanske skulle han insett att löpning trots allt kanske är något bra.

Att springa är numera inget jag tar för givet. Att springa när jag idag påbörjar vecka 26 är inget jag trodde jag skulle göra. Därför springer jag med ett leende och blir nästan chockad när jag inser att jag fortfarande inte springer så mycket långsammare än vad mina återhämtningspass i vanliga fall brukar gå. Måhända att jag ligger 5-6 procentenheter högre i puls än då, men sådant är egentligen oväsentligt. Det är vecka 26 och jag kan fortfarande springa.

9 kommentarer:

Lisapisan sa...

Underbart att läsa! Själv är jag i vecka 15 och ler också för varje dag jag lullar på i samma tempo utan krämpor =)

anneliten sa...

Fotsätt le!

mikael sa...

Härligt att läsa! Frisyren blev jättebra.

Idag blir det core. Andra gången och jag hoppas jag får till ett bättre pass än senast :)

Anna (Orka mera) sa...

Härligt! Spring på och njut så länge det går!

Mia sa...

Du är så himla bra du. Här sitter jag nästan och gråter för att jag är omotiverad inför imorgon. Och så går jag hit och blir peppad in a good way. TACK!

Ingmarie sa...

Åh vad härligt! Och helt klart känner bebisen hur du ler!

Mia sa...

Tack fina du för pepp! Jösses vad trött och "tömd" jag är nu ska du veta..

Trot eller ej, men jag ser (med stor tillförsikt) fram emot att cykla på måndag :)

Hoppas du har fått upp värmen...

KRAM

Carina sa...

Åhhh, vilket härligt inlägg! Jag önskar att jag var i Ullevi och hade mött dig!! Hoppas du mötte några du kunde sprida din glädje till!!

Fast du spred den ju i och för sig nu på bloggen:)!

Löpning & Livet sa...

lisapisan: härligt! hoppas du får springa i många veckor till!

anneliten: I will!

mikael: tack! Core är bra grejer!

anna: det ska jag!

mia: roligt om någon kan bli peppad av mina små texter :)

ingmarie: hoppas det!

mia: det var så lite så!

carina: jag mötte inte en själ :)