Jag springer med sällskap (igen)!

Det är mycket magar i mina flöden nuförtiden. Bäbismagar och muskelmagar. Jag kör på en kombo. Fast jag behåller kläderna på.

En bit därinne i min mage ligger en ny liten bäbis och skvalpar runt under springturerna. Ett fint litet sällskap som fram tills för en vecka sedan gjorde mig trött och tung, men som nu låter mig känna mig ungefär som vanligt. Ja, nästan då för lite tyngre har jag nog blivit. Just nu känns det som brösten väger 1kg vardera och så har jag samlat på mig ett litet extralager isolering. Men det är ju bra i dessa kyliga tider.

Förutom tröttheten har jag mått ungefär som vanligt. Jag mådde väldigt bra under den förra graviditeten också, men nu har jag mått om möjligt ännu bättre. Förutom en galen hunger första halvan av dagen har jag i princip känt mig som vanligt i vardagen. Ett lätt lätt illamående kunde göra sig påmint om jag inte såg till att äta på given signal, men det var egentligen inget problem. Jag hoppas det fortsätter så här. Det är inget jag tar för givet, men jag hoppas självklart på en lika lätt resa som sist. 40 veckor där jag kan springa/jogga/lufsa en bra bit på vägen. Förra gången tog jag sista springstegen i vecka 35. Det är dock inget jag räknar med kommer att ske automatisk även denna gång. Jag tar en vecka i taget och hoppas på det bästa så blir det som det blir.

Om den förra graviditeten var ungefär så oplanerad och chockartad som den kunde bli, är den här graviditeten totalt det motsatta. Så vältajmad den bara kan bli och det är nästan så att jag skäms över förmånen att kunna planera så väl. Det är inget vi har tagit för givet och självklart känner vi oss oerhört tacksamma. Det var precis så här jag (vi) ville ha det. En springsäsong utan tävlingar och prestationsfokus för att sedan efter förlossningen ha ett helt år på mig att träna inför nästa stora mål. Berlin Marathon 2014 (Vi måste bara lyckas knipa två platser först.). Om allt går lika fint som sist så kommer det springas lopp även innan dess, men det blir Berlin som är huvudmålet.

Och det där stora målet i höst som jag pratat om då? Jo, det är såklart förlossningen som är beräknad i början av oktober. Idag har vi gått in i vecka 14 (13+0) så jag har ett bra tag på mig att komma i mitt livs bästa födabarnform. Denna form har givetvis ingenting med utseende att göra, men det har min definition av form sällan annars heller. Form för mig handlar om att vara så bra fysiskt och psykiskt förberedd inför stundande uppgift som det bara går. Och det tänker jag vara såväl denna höst som året efter. Fast på totalt olika sätt.