måndag 11 april 2011

Planbrytare

Det går sådär för mig och min plan alltså.. jag hade inte tänkt springa ett endaste steg idag, men så behövde Sixten verkligen sova (Vilket han för närvarande inte gör några längre stunder inomhus om han inte fått somna utomhus i vagnen först.) och jag kände verkligen inte för att promenera i gråvädret. Så jag sprang. 6km i strax över 6-fart. Hela rundan. Inte en endaste gåpaus på hela vägen. Ojdå. Men jag orkar inte vara snusförnuftig nu när det känns så himla bra. Faktiskt. Och för att spä på det hela lite mer kör jag lite styrketräning om en stund. Lite kort sådär. Finfint.

7 kommentarer:

Lisapisan sa...

Sålänge det känns bra så är det säkert ingen fara på taket! Det är ju bättre att du har en försiktig plan och tränar mer om det känns bra än att du satt upp en hård plan som du försöker hålla trots att kroppen känns tveksam.

Anna sa...

Det är så svårt att hålla igen. Känns det bra så tror jag inte alls det är någon fara med att börja springa. Det är ju inte så att du inte tränat innan...

RosaMilton sa...

Som barnmorska skulle jag bara vilja påminna om övningar för bäckenbotten! Tråkigt men viktigt! Lägg in dem i ditt träningsprogram så kan du nog springa så mkt du vill! Ligament och leder påverkas av amningshormoner men jag tror att du kan känna efter själv vad som funkar för dig. Samt att du ju oxå styrketränar.

mikael sa...

Ibland är det väl bara positivt att bryta planer :)

fartfylld! sa...

Härligt! Jag vill också...

Carina sa...

Det kan väl inte vara så farligt. Du har ju sprungit så mycket förut och 6km är väl en rätt lagom sträcka!! Tror du känner var gränsen går.. Jag förstår att det är svårt att låta bli liksom!!!!

Andréa sa...

här knips det för glatta livet (nja, antagligen inte lika mycket som jag borde, men jag försöker bättra mig!) så att jag ska kunna springa mer :)

och ja, det är ju bara att vara superlyhörd och följa med kroppen!