Resten av dagen har dock varit mentalt tuff av någon anledning. Jag väljer att tro att det är för att det snart är dags. Att jag ska bli riktigt less och börja längta efter smärtan... Fast nu får det bli te, knäckemackor med smör och ost och sedan något slags chokladmousse som jag rörde ihop av mascarponeost, kakao och florsocker. Helt improviserat och noll koll på mängder. Men det blev gott. Och det passar sig säkert som fika till Bron.
4 kommentarer:
Jag tror det är så. Jag var på svindåligt humör i torsdags... Håller tummar!
Usch, jag minns hur det känns! Strax innan första värken var jag så arg och uppgiven och trodde att jag aldrig skulle få nåt barn att jag satt i soffan och grät. Håller tummarna för att det är dags snart och att allt går bra!
Oj, nu blev jag nästan lite nervös :) Hoppas ni har rätt dock! Och att det blir lagom tajmat med Sixtens barnvakt, dagis och allt sånt. Och ffa att det går (lagom) snabbt! Vet inte om jag klarar ytterligare en 1,5 dygns förlossning...
Åh! Känner verkligen igen mig i den där mentala berg- och dalbanan. Ibland är jag helt översentimental och blödig, ibland bara jäkligt sur och irriterad på allt...
och Bron alltså! Nästan FÖR spännande!
Skicka en kommentar