torsdag 24 oktober 2013

En liten reflektion

Det är väldigt stor skillnad på att få sitt första barn jämfört med att få sitt andra. Jag minns hur den första tiden med Sixten verkligen karaktäriserades av den där berömda bubblan. Hur det var svårt att hinna äta och hur "orolig" jag var över hur jag skulle klara mig själv om dagarna när Martin började jobba efter fyra (!) veckor. Hur jag, då den dagen kom, kände mig så nöjd över att jag hann duscha medan Sixten fortfarande sov och hur skönt jag tyckte att det var att en kompis skulle komma på besök från Göteborg redan den andra dagen jag var ensam. Haha. Nu när jag tänker på det känns det så himla längesedan och så konstigt. Hur kunde jag tycka att det var "jobbigt" (jobbigt är inte riktigt rätt ord, men du förstår nog vad jag menar) med ett barn?

Denna gång är det så annorlunda. Visst är det väldigt skönt att ha Martin hemma i drygt två veckor, men jag känner att jag, så länge Sixten går på förskolan, lika gärna skulle kunnat klara mig själv från första stund. Det är inte Ester som är den som kräver mest utan Sixten som blir avundsjuk på sin lillasyster och inte är helt tillfreds. Det är mycket utbrott och trots från hans sida just nu och vi är så tacksamma över att han får gå på dagis och ha sina vanliga rutiner. Han är så himla rutinfast och har det lite tufft just nu, men på dagis är allt som vanligt. Visserligen får han vara hemma minst en dag i veckan, men det märks att han är mer tillfreds när han fått leka med sina kompisar och busat ute hela dagarna. Fast lite stolt är han allt över sin lillasyster för när kompisarna vill kika in i vagnen så stor han liksom på vakt och han försöker vara gullig mot henne och vill gärna pussa och klappa på henne. Även om det blir lite väl hårdhänt ibland.

6 kommentarer:

anneliten sa...

Kul att läsa. Det får mig att minnas. Min reflektion när min andra dotter kom (den första hade ingen dagisplats - tiderna var inte sådana) var att jag tyckte det var roligare att vara hemma för att storasyster gav hemmet mer liv och rörelse än när jag var hemma första gången. Och jag träffade mer folk. Man går ju inte direkt ut i parken med en liten i vagn om det inte finns ett leksuget storasyskon med i bilden.

anneliten sa...

Inser att det där med "tiderna var inte sådana" låter medeltida. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med dagisplatser i Uppsala i mitten av 90-talet.

Andréa sa...

Jag förstår hur du menar och det ska självklart bli kul att ha Sixten hemma (minst) 1 dag i veckan. Men samtidigtr jag oerhört tacksam över att han faktiskt får fortsätta på förskolan. Mest för att han älskar att vara där och jag inte kommer kunna ge honom samma möjlighet till stimulans, utevistelse och pedagogik men också för att kunna få ta det lite lugnt efter de nätter det blir lite sömn (det erkänner jag villigt).

Jonna Fartfylld sa...

hihi ja vi tycker det är fullt upp med en ;) nåja, nu har han sovit väldigt mkt (frånsett idag) så det har gått bra. känns dock trist att Jonte kommer kunna vara hemma så få dagar pga c-uppsatsskriveriet.

Anonym sa...

Va befriande att du är så öppenhjärtig och ärlig om hur det oftast är då man får ytterligare barn i början. Det är både svartsjuka och otillräcklighet. Det är bra att storebror får sina timmar på dagis så du får tid att amma och ge lillasyster den tid och omsorg hon behöver

Snorkkis sa...

Ja intressant reflektion. Jag tycker verkligen jag har oceaner med tid nu. Samtidigt som jag dumt nog i förväg oroar mig lite för hur det blir sen när vi båda ska jobba och den lilla spendera största delen av vakna tiden med andra.