torsdag 29 juli 2010

Känslan är det viktiga nu

Jag har fått två smarta kommentarer den här morgonen. Den första kom från Sara och innehöll bland annat orden "Du vet ju att du kan springa". Så sant. Jag vet att jag kan. I normla fall kan jag springa fortare än jag någonsin hade trott att att jag skulle kunna göra!

Den andra kommentaren kom från Madde och löd "Känslan är det viktigaste". Och det är precis vad den är! Jag har nyss varit ute och lufsat runt halva Kungsholmen tillsammans med Martin (Som är snäll nog att anpassa sig till mitt lufsjoggande.) Det gick inte så mycket fortare än i förrgår, men känslan var en helt annan! Trots tropisk värme (men utan stekande sol) kändes det faktiskt helt ok. Det kändes kanskse inte så lätt som det borde med tanke på tempot, men det kändes ok och jag skiter i tempo och sånt nu. Jag tar en dag i taget och är glad för varje dag det känns bra. Har bestämt mig för att aldrig springa oftare än varannan dag nu ett tag så får vi se hur det känns om ett par veckor. Jag kommer istället cykla mer, fokusera lite på att bygga upp mina svaga länkar, yoga och göra lite som jag känner för. Inte planera en massa utan helt enkelt ta en dag i taget.

Tack för alla andra fina kommentarer, de värmer!

5 kommentarer:

Träningsglädje sa...

härligt med positiva känslor - du förtjänar dem! njut av de grå vädret så länge. :)

anneliten sa...

Andréa, du gör helt rätt i att låta känslan styra. Springer gör vi förhoppningsvis för att vi tycker att det är kul och skönt. När den känslan inte finns där så är det nog bättre att försöka hitta glädjen i annan träning ett tag. Typ cykling. Eller army, som jag aldrig provat men som både du och MarathonMia gjort mig nyfiken på. Du har ju alternativen klara för dig. Och springa hinner du. Se bara på mig - 45 år gammal och långt ifrån färdig med löpningen.

Anna sa...

Du precis som vi andra ska ju springa hela livet, vad är väl en liten dipp då? Det är inget kul att springa när kroppen inte är med, när det känns tungt och jobbigt. Jag har själv precis kommit tillbaka efter min lilla dipp i våras. Motivation och lätthet gör löpningen så mycket enklare även om man ibland behöver sparka sig i baken för att komma ut. Håll ut Andréa, jag är helt säker på att det vänder.

Anonym sa...

Det svänger! Ibland har man svackor, så är det bara. Med idrott som livsstil kommer det up's and down's som med allt annat i livet.. Hejjar på dej och unnar dej alla positiva känslor!

Löpning & Livet sa...

sara: :)

anneliten: du är en stor inspirationskälla! jag vill också vara sådär snabb när jag är 45!!

anna: vi kommer alltid tillbaks!

träningslyckan: tack!