söndag 4 juli 2010

Hornstull - Rönninge

Ja det blev 28,5km i solen. Jag hade alldeles säkert klarat även nästa korta etapp till Södertälje, men dels hade jag antydan till huvudvärk och småkänningar i högerfoten och ville sluta innan det blev något jätteont av det, och dels var det lunchpaus i Rönninge och det kändes drygt att vänta sålänge för att springa några få (tror detvar 4,5) kilometer till. Istället gick jag och sa hej till min farbror som passande nog bor precis där vi stannade och tog sedan pendeln in till stan. Nu känner jag mig tipptopp och tänker fortsätta spendera min tid i solen.

Bara en liten fundering; visst påverkar värmen väldigt mycket, men jag tycker att dessa knappa 30km var mycket jobbigare än de brukar vara. Jag kanske inte springer 3mil lätt som en plätt, men det brukar definitivt kännas lättare. Och det tror jag beror på att jag och min kropp inte gillar alla dessa pauser. Visst måste man fylla på med vätska och energi, men jag gör det mycket hellre i farten. Jag blir bara seg av att stanna och starta.

7 kommentarer:

Sofie RW sa...

Kul att ses igen idag! Och jag tyckte att det var riktigt tufft idag; kände att jag inte alls pallade värmen. Njut i solen nu!

Anna (Orka mera) sa...

Bra jobbat i värmen! Håller med att det är jobbigt att starta efter pauser. Samtidigt är det skönt att äta kanelbullar i gräset i bland :)

Mia sa...

Oh härligt. Jag blir lite avis. Så mycket springa har det inte blivit i helgen direkt. Mer lapa sol, dricka öl och titta fotboll förutom en kortis idag. Men jag är taggad inför veckan.

Tur att ni inte smälte bort förresten :)

Ingmarie sa...

Jag håller helt med! Jag blir superseg av att pausa.Dessutom tycker jag det är tråkigt. Är likadan när jag cyklar. Jag ska liksom från A till B (eller avverka en viss tid) och då ska det vara i ett svep. Och visst sjuttsingen påverkar värmen. Liksom kylan.Och man kan inte säga att det är "likt för alla" för vi är alla olika. Bra jobbat i dag!

Fitnesscoachen sa...

Härligt jobbat, och tack för sällskapet och peppen!! :)

Andréa sa...

sofie: detsamma!

anna: ja, fast man kan ju äta dom i farten ist :)

mia: rätt skönt det med :)

ingmarie: tråkigt ja! jag är alldeles för otålig (och blir seg som sagt) :)

madde: tack själv babe!

Katten sa...

Det är ju så förbannat bra at tkunna springa så långt - själv är jag i startgroparna, sprang min första mil för inte så längesen och försöker fortfarande öva mitt huvud på de längre distanserna inför halvmarapremiär i höst - mitt första lopp. SKitkul att läsa bloggar som din och dra ner respekten lite för sträckor. Kör hårt!!