onsdag 28 juli 2010

Tungt

Jag ligger och kollar på friidrotts-EM och drömmer om min comeback någon gång under nästa säsong. Just nu är jag så långt ifrån en sådan form som det går att komma tror jag. Gav mig ut strax före solnedgång igår kväll. Fortfarande ganska varmt, men ändå ok. Bort mot Västerbron, över och sedan runt Årstaviken. Lyckades pricka in broöppning både vid Skanstulls- och Liljeholmsbron. Men i detta sammanhang var detta det minsta problemet. Det stora problemet var att kroppen totalt har lagt av. Jag blev omsprungen av hur många som helst. Till och med av kvinnor i skor som såg ut att vara köpta före 2000-talets början. Miljoner känslor for fram och tillbaka i kroppen, men vi kan sammanfatta det med det lilla ordet TUNGT. Långt över 6-tempo kämpade jag på hela vägen hem. Knappt 14km är visserligen en fin siffra, men idag känns kroppen som efter en tävling. Eller åtminstone som ett fruktansvärt tungt pass.

Nej, det är inget "fel" på mig. Eller jo, möjligtvis är mina järnvärden låga igen, det ska jag kolla upp. Men det är helt enkelt för många omständigheter på en gång som gör att min kropp slutar fungera. Jag funderar seriöst på en riktig paus med löpningen. Inte bara tävlings/prestationspaus utan totalpaus. Jag vill inte att detta ska förstöra springglädjen. Några chanser ska jag ge mig själv, men annars får det bli så. Sorgligt men sant.

I övrigt njuter jag av att ha semester. Även om jag har ett väldigt roligt jobb är det väldigt skönt att vara ledig. Och solnedgången igår var fantastiskt fin. Trots att jag är ledsen över springningen är den här sommaren en bra sommar.

7 kommentarer:

Karin sa...

Åh vad trist att det känns så lugnt just nu. Men det har väl kanske en tendens att bli så i ibland när man har mycket annat som påverkar en på olika sätt i livet. Vad du än bestämmer dig för att göra med löpningen så är jag övertygad om att du kommer att komma tillbaka bättre och starkare än någonsin!

Karin sa...

jag menade "tungt" och inte lugnt...det där med stavning alltså ;)

Ingmarie sa...

Vad tråkigt!Kan det hjälpa att bara lufsa utan att kolla tiden/sträckan? Kuta obanat och gå om kroppen hellre vill det? Kul att du är i 08;a land! hur länge stannar du?Njut av din ledighet för precis som du skriver så är det bara just nu och just denna sommar som det är tungt. Det vänder!

Ulrika sa...

Hej Andrea, kan det vara så att det är inre stress som gör dig seg. Nytt jobb, kärleken på avstånd osv. Känner nämligen igen det du beskriver. För mig handlar det om stress tror jag. För mkt kortisol i omlopp försämrar prestationen. Sen att luften gick ur efter din fantatstiska prestation på maran är kanske inte så konstigt. Du kommer tillbaka!! Sänk kraven för ett tag bara!

Daniel sa...

Tråkigt Andréa! Bra att du ska kolla upp dina värden.
Hoppas det vänder snart!

Anna (Orka mera) sa...

Tråkigt att det inte funkar just nu, men en liten löppaus kan säkert göra susen. Lägg ifrån dig klockan ett tag och strunta i prestationsmomentet. Spring på känsla, spring när andan faller på. Tvinga dig inte ut och jämför inte tider och sträckor. Bli en solskenslöpare ett tag så är du snart tillbaka! Kram

MarathonMia sa...

Det är verkligen inte kul att du känner så - att det varit tungt så länge. Att sänka kraven på dig själv kräver en oerhörd prestation tankemässigt, du är ju van att kunna prestera. Eftersom du kör Army och Spinning kanske det går att se löpningen som komplement ett litet tag. Pausa och börja om lite istället för att vara lika bra igen. Du når formtoppen nästa gång mycket högre och starkare.

Jag tror på dig. Njut av livet.