tisdag 3 februari 2015

Verkligheten - inte så himla Happy Happy

Ganska ofta kan jag bli så trött på att är så himla Happy Happy på Instagram och övriga sociala medier. Mycket väl medveten om att jag själv i högsta grad bidrar till detta. Och jag vet ju att de flesta andra precis som jag tampas med en massa grejer som inte är så himla glamorösa och perfekta. Mia startade en tråd på temat här om veckan och jag tänkte först haka på den men sen så kom annat emellan och sen orkade jag inte härma efter och göra precis lika som "alla andra" vilket är en annan grej som stör mig. Att alla (jo... även jag...) ska göra lika hela tiden. Men detta är väl min egen variant antar jag.

Jag vill gärna vara en sådan som genomför det jag föresatt mig att göra. Som inte ställer in eller bangar. Och det är kanske lätt att tro att jag faktiskt ÄR sådan HELA tiden. Men sanningen är den att jag ändrar om och ställer in och gör annat väldigt ofta. I slutändan blir det ganska bra ändå. Även om jag längs vägen suckar och blir trött på mig själv. Ett, av många, exempel är att jag tre veckor i rad har kortat ner mina långpass. Trots att det stått långt långpass (för mig från ca 26km och uppåt) har det av olika anledningar blivit kortare. Förra veckan blev det inte ens något och det är givetvis inte hela världen, men ändå blir jag trött på mig själv. Jag tycker inte om att frångå min plan. (Som jag själv har gjort och kan ändra i bäst jag vill...)

Jag läser ofta om att det är bara att bita ihop och göra. Och att att alla kan göra precis vad de vill. Det där sista, att alla kan göra precis vad de vill är ganska mycket bullshit enligt mig. Alla föds inte med samma möjligheter. (Däremot har alla en möjlighet att välja hur de ser på saker och hur de går in i något. Hur lätt det sedan är kan nog variera enormt.) Jag blir oerhört provocerad av att höra att "du kan om du vill". Samtidigt som jag själv har lite av den filosofin inom vissa områden (exempelvis vad gäller att hitta tid till träning). Ja du hör ju hur himla operfekt och dubbel jag är...



Perfekt att titta på, ganska operfekt att springa på (snön alltså).

Men åter till saken. Löpning och det där med att bara stänga av hjärnan och genomföra. Det är ju en rätt bra tanke ibland. Förmodligen rätt nödvändig om en ska bli bäst och vinna. Jag ska ju inte det. Men ändå är jag ofta bra på att bara göra ändå. Det finns något slags driv. Något som gör att jag ibland tvingar mig ut trots att jag inte vill. Nu är ju de dagarna givetvis väldigt mycket färre än dagarna då jag längtar ut. Som tur är, sorgligt vore det annars.

Jag vet inte riktigt vad det blev av det här inlägget. Snurrigt och kanske inte alls vad jag avsåg från början. Ganska operfekt men just därför ganska perfekt.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Skulle kunna skriva under på typ allt i det här inlägget :) Jag försöker att inte alltid vara HappyHappy på sociala medier, men samtidigt vill jag inte bli "en sån som gnäller" då det är motigt. Jag har också kortat av långpass eller ställt in dem eller sprungit långsammare än jag tänkt och jag brukar ofta berätta om det också, men det får liksom bli en bisak, trots att jag själv stör mig på att jag gjort så.

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Håller med om att det kan vara lite väl happy, happy i sociala medier ibland. Å andra sidan skulle det inte vara så peppande eller inspirerande om folk lade upp negativa/tråkiga/jobbiga saker.