Jag sprang en sväng där i tisdags kväll. Det var mörkt och lite halt en det var skönt och kändes bra. Låg och fin puls där jag tassade fram och kände efter. Packade väskan för att springa hem från jobbet. Tog mig en tur till gymmet på lunchen. Körde den sedvanliga rörlighetsuppvärmningen kryddad med lite drake med vikplatta. Rev sedan av lite chins och suckade lite inombords över att jag är så svag och tung. Chins hör till den kategorin övningar som jag i mitt huvud liksom är bra på. Just denna övning har jag aldrig klarat att göra utan gummiband någon gång i livet (ej heller testat förän de senaste åren) men ändå har jag alltid föreställt mig att det är något jag kan... Handstående är en annan sådan övning. Den och exempelvis att stå på ett ben med det andra spikrakt upp längs sidan av kroppen... Den sista har jag faktiskt kunnat. Men det var å andra sidan i lågstadiet, när jag dansade balett... Aja. En ska ju ha en stark tro på sig själv.
Efter chinsen blev det hur som helst lite olika bålövningar. Prick en halvtimme och sedan stressa tillbaks och kasta i sig lite mat. Bra så långt. Men sedan började jag känna mig konstig. Liksom yr med lätt huvudvärk och allmänt obra. Och när det började närma sig stängningdags och hemgång fick jag ont i magen. Inte alarmerande ont, men en sådan där lite svidande känsla högt upp i magen. Som jag brukar ha vid kräksjuka. Misstänkte att jag smittats av en del av Esters tidigare sjuka. Inte läge att springa med orolig mage. Åkte hem och det onda lättade. Hade dock ingen matlust och åt bara en skål yoghurt med müsli. Somnade i tid.
Så igår vaknade jag med magont igen. Men det lättade lite efter frukost så jag släpade iväg oss till förskola och jobb. Det gick ok men kanske borde jag varit hemma. För jag var sur och gnällig hela dagen och huvudvärken gjorde återintåg på eftermiddagen. När jag väl var hemma mådde jag riktigt dåligt och efter middag och en kort yogasession gick jag och la mig klockan nio. Nio! Och med undantag för två, eller om det var tre, uppvaknanden på grund av Ester sov jag bra fram till strax efter fyra. Då vaknade hon och ville absolut inte sova. Skrek och slogs och mitt huvud bankade. Till slut, ungefär när det var dags för pappan att gå upp och åka till jobbet, somnade hon om och vi andra fick sova nästan fram till åtta. Åtta! Jag blev nästan stressad över att halva förmiddagen försvunnit... Tur att vi är lediga idag.
Jag hade lite huvudvärk kvar när jag vaknade, men nu känns det bättre. Det blir givetvis ingen träning idag heller, frånsett dagliga yogan, men kanske, kanske imorgon. Då är det dock jobb igen så det gäller att fördela krafterna. Så himla tråkigt att vara "sjuk"!
1 kommentar:
Trist ju! Krya på dig!
Skicka en kommentar