onsdag 26 mars 2014

Klättrar upp ur svackan

Ok. Att kalla det svacka är möjligtvis att överdriva en smula. Men de senaste två dagarna, då jag varit så extremt trött och knappt ens orkat tänka ordet träning, känns snarare som två veckor. Så det känns som en svacka.

I måndags var det egentligen meningen att jag skulle ge mig ut på ett kortare långpass med lite högre fart. Eftersom Ester numer vill lägga sig redan vid sju blir det svårt för mig att ta mig ut innan dess, så kvällsträning kommer numer oftast få förläggas till efter sista amning, det vill säga till tidigast klockan sju. Martin kommer sällan hem före sex så sådana är villkoren just nu. (Om jag inte vill springa med vagn eller på gymmet.) Hur som helst så var jag alldeles för trött och sköt på passet tills igår. Som om jag skulle vara piggare liksom... Det var jag inte kan jag meddela. Första halvan av dagen gick ok, men på väg hem från förishämtning halvdog jag lite. Alla krafter gick åt till att få ihop och i oss mat och när Martin kom hem hade jag slumrat till lite. På golvet framför bollibompa... Sedan somnade jag när jag nattade Ester och det var nära ögat att jag sov vidare för natten, men bestämde mig slutligen för att passa på att fixa massa saker på attgöralistan när det ändå inte skulle bli något spring. För det var väldigt uteslutet.

Jag bestämde också att det får vara slut med den där tröttheten nu. Jag får helt enkelt se till att sova på dagen så ofta som möjligt efter nätter med sämre sömn. Och få den planerade träningen gjord under dagen så ofta som möjligt. Sedan, när det blir ljusare om kvällarna, kanske jag piggnat till och har lättare att motivera mig till att ta mig ut om kvällarna.



Jag började idag. Imorse. Tog mig upp och ut på morgonjogg trots att det blåste snöblandat regn utanför fönstret. Jag hade ju bestämt mig. Och faktiskt var det skönt. Snöregnet avtog så småningom och på hemvägen var det medvind. Benen kändes oväntat pigga och hela jag var så mycket piggare när jag kom hem efter 8,5km. Bra grej liksom.

Och vet du vad. Sixten, som är hemma på onsdagar, tjatade och tjatade om att vi skulle gå till "minitat" (minisats) så även om jag egentligen tänk träna lite hemma på kvällen så gick vi faktiskt till gymmet. Bra grej. Sixten får leka med "nya" leksaker och nya kompisar, Ester får se andra barn (jättekul) och jag får både träna och vara en stund för mig själv. Trots att jag var lite trött och opepp innan fick jag till värsta bra och kvalitativa stabilitetstyrkepasset. Tack Sixten!

7 kommentarer:

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Vad bra att Sixten fick bestämma gällande gymmet. Win win för alla verkar det som!

Lisa sa...

Så himla bra att Sixten gillar Mini-Sats!

Rund är också en form! sa...

Bra att du kom ut! Heja!

LinaTriathlet sa...

Så bra att det finns barnpassning på gymmet!

Härligt att du kom iväg på morgonlöpen! :)

Ingmarie sa...

Bra jobbat! Sömnbrist är motivationsdödaren nr. ett så ta varje stund du kan till att sova. :-)

Snorkkis sa...

Sixten verkar agera din egna lilla coach :) . Hoppas sömnen varit ok senaste nätterna... inte roligt med sömnbrist.

anneliten sa...

Jag tycke det är helt otroligt att du hinner och orkar så mycket som du faktiskt gör i träningsväg. Med två småbarn. Ställ inte för höga krav på dig själv - småbarnstiden är en väldigt väldigt kort tid av ett helt liv (nu låter jag så där "gammal kärring" igen :-))