tisdag 15 februari 2011

Två

Igår kväll tyckte jag mensvärkskänslan, som jag har haft till och från i en vecka nu, kändes lite annorlunda än vanligt men lagom till sovdags försvan den helt. Imorse vaknade jag vid halv sex av samma känsla och tänkte att nu äntligen kanske det börjar. När Martin gick upp för att springa en sväng före jobbet tände jag lampan och läste några kapitel i en ny bok, men då försvan ontet igen. Somnade om och när jag vaknade igen strax före nio med förhoppningar om mer ont blev jag rätt besviken. Inget annat än den ständiga kissnödigheten. Jag måste medge att det känns lite absurt att gå och längta efter smärta, men så är det. Eftersom jag innan jag blev gravid var livrädd för att föda trodde jag nog aldrig att jag skulle komma till den punkt då jag verkligen längtar efter att få möta den där smärtan och även fast rädslan successivt försvann så trodde jag ändå inte att den här stunden skulle komma. Men här är den. Jag vill ha mer ont nu! Kom ut snälla bäbis!

Jaja, jag vet att du kommer när du är redo. Jag ska inte klaga, jag har faktiskt inte ens gått över tiden än. Och jag har inte ont (ryggontet jag fick i slutet av förra veckan är i princip borta) någonstans. Och jag sover bra, om än lite ytligt och väldigt drömrikt. Jag var bara så inställd på att jag skulle föda några dagar, kanske till och med en vecka, innan beräknat datum. Det är liksom så man gör i min släkt. Tänk om bäbisen har ärvt Martins gener gällande detta. Isåfall väntar han/hon i två veckor till! Nej, nej inte tänka så. Istället ska jag försöka ta mig ut i det fina vädret en sväng. Kanske ta en promenad och handla godis och annat ätbart jag vill ha med mig till förlossningen. Det är det enda (förutom toalettsaker, mobiler och plånböcker) som inte är nedpackat. Sportdrycken finns där redan och minidatorn likaså. Kläder till både oss och bäbisen, kamera, TENS-apparaten, förlossningsbrevet och pappret med min blodgrupp. Och en bilstol så bäbisen kan åka säkert hem i taxin. Men ännu inget godis. Aha, det är därför du inte kommit än? Ska fixa på direkten då!

12 kommentarer:

John sa...

Två dagar kvar alltså.. Det är väl dags att börja hålla tummarna :). Det är onekligen väldigt lustigt hur en graviditet påverkar kvinnan. Som man kommer man förmodligen aldrig att längta efter smärta (så länge man inte har en lustig läggning då d v s).

Fit-Eva sa...

Suck, pust och stön...
Jag testade ALLT (inklusive "färdknäpp") men INGET funkade...
Då jag var så stor var det INGEN som trodde att jag skulle gå över tiden så jag blev så mentalt inställd på att inte göra det att när det blev så var det ganska jobbigt...
Gå på bio idag och stäng av telefonen och sen när du sätter på telefonen och har 42 meddelanden som undrar om du ligger och föder så kommer du få en skrattattack som sätter igång det hela ;-)
Skämt åsido, håller tummarna för att det blir ikväll!

mina sa...

Åh vad det är spännade nu! Jag tror ju som sagt att det är en punktlig liten filur som ligger därinne och väntar på rätt datum.

Wanja sa...

Usch, det värsta som finns är att tro att man kommer föda tidigt och sen inte göra det! Jag vilade i tre månader för att inte riskera att föda tidigt och så kom den rackarn 10 dagar över tiden. Det var hemskt! Speciellt om man har förvärkar också så man får såna där falsklarm hela tiden.

Håll ut! Bebisen kommer!
Att förvärkarna ändrat karaktär känns väldigt positivt, alldeles säkerligen är det godiset magen väntar på :)

Jag har en bekant som anser att kroppen väntar till att den känner att det är ett bra läge att föda, hennes förlossningar (hon har tre barn) har alla startat på fredagen när hennes man kommit hem från jobbet så säkert är det godiset som felat!

Jag säger som fit-Eva, jag testade allt, verkligen allt, båda gångerna, inget funkade. Så fortsätt vila, ta det lugnt och läs så mycket du kan för sen kan det bli svårt.

Cathrin sa...

Det är nog godiset som fattas. Det är nog en springande gottegris du har i magen. =)

Väldigt spännande och intressant att gå läsa dina betraktelser så här nära inpå d-day.

fartfylld! sa...

Det är i alla fall spännande för oss bloggläsare att gå in dag för dag och se om det hänt något... och skulle du inte blogga på en dag eller två så kommer man ju anta att ni "åkt in" !

Flickan och Skulden är verkligen en bra bok, jag läste den sista året på gymnasiet och det var som jorden rycktes undan under fötterna, så mycket jag trott och tänkt som inte stämt och som jag måste omvandla i huvudet. Tycker om alla Wennstams böcker förövrigt... Roslund och Hellströms, som du säkert redan läst, är också strålande där samhällsfrågor blandas med rafflande historier, riktiga bladvändare...

Anna (Orka mera) sa...

Lite semlor att locka med kanske??? Det hade funkat på mig om jag var bäbisen...

Bit ihop. Det är som sista biten på ett marathon nu, det är segt men det går över.

Emelie sa...

Kolla så inte sportdrycken innehåller koffein bara, jag fick inte ens ha med mig Coca Cola på förlossningen...
Å andra sidan var nyponsoppa den enda föda jag fick ner, hade också "bunkrat" med godis innan, det smakade dock bra dagarna efteråt.
Lycka till!

Ann sa...

Åh, snart så!
Det låter inte så dumt att ligga på sofflocket och äta cupcakes med goda böcker iallafall, det må jag säga.
Kämpa på lite till nu bara...
Stor kram!

soffan sa...

KLart, man kan ju inte titta ut innan allt är klart ju. Gå och köp godis nu du. Smart bebbe. :)

Andréa sa...

john: tack :) haha, nä antagligen inte :)

eva: kanske ska testa mobiltricket! ;)

mina: ja eftersom allt annat är liksa för mig och dig så blir det kanske så :)

wanja: aha, då kanske min teori funkar :)

cathrin: ja om den ärver mina gener så :)

fartfylld: ja, komemr det inget "en"-inlägg imorn så vet ni var jag är :)

har läst nästan alla roslund och hellström och gillar dem också!

anna: har ätit massvis av semlor men det hjälper inte :)

emelie: nejdå, inget koffein i den. men tack för tipset!

ann: det är rätt skönt faktiskt :) men det är ändå seeegt!

soffan: fixat! :)

Mia sa...

Godis brukar vara "förlösande" för det mesta här i livet :D

Heja dig, Martin och bäbisen. Jag kom på en grej. Han/hon kommer att bli en grym löpare med standup comedy-skills... Känns det igen? :D