Status efter maran

Såhär fjärde dagen efter maran känns kroppen oväntat fräsch. Det gjorde den faktiskt redan på direkten. Jo, självklart var jag fruktansvärt stel efteråt och hade ont lite här och var. Men redan dagen efter kändes det mycket bättre. Inte ont någonstans men däremot väldigt stela framsida lår. Att gå nedför trappor tog sin tid...

Sedan har det blivit bättre och bättre för varje dag och idag finns inga spår av något marathon kvar. Förutom i en tå. Där gör maran sig däremot väldigt mycket påmind. Jag fick en jättestor blåsa på höger "ringtå" nämligen. Under hela nageln och en bra bit ovan och vis sidan av. Det gör ont. Det konstiga är dock att jag inte kände av detta när jag sprang. Däremot kändes det som om jag hade en väldigt stor blåsa under trampdynan och jag förväntade mig att få se det värsta när jag tog av mig skor och strumpor. Men nej då, bara en pytteliten blåsa. Men med tån var det alltså värre. Min vana trogen kunde jag inte låta bli att "operera" då jag tycker att det brukar göra att det onda går över snabbare samt att blåsan torkar ihop snabbare. Men i det här fallet vete tusan om det inte gjorde det hela värre... Eller först blev det bättre när jag punkterade blåsan i lördags kväll. I söndags var det helt ok. I måndags kändes nageln dock av mycket och igår kväll klippte jag bort den lösa delen vilket visade sig vara ungefär hela nageln. Det är inte direkt första gången detta händer, men det är ändå alltid lika fascinerande...



Tänkte att en natts sömn och vila för tåstackaren skulle göra mig redo att springa lite kort idag, men nejdå. När jag tog på mig skor för att gå till mataffären insåg jag att det inte blir något spring idag heller. Lyckades halta mig dit, runt i affären och tillbaks, men nu undrar jag hur jag ska klara av att åka och hämta hem Sixten. Fast det är väl bara att ta en Alvedon, bita ihop och göra. Tyvärr har jag inga skor där tårna kan kika ut. I alla fall inte ringtån. Jag återkommer i detta ärende...