lördag 17 maj 2014

Varmt och slitigt

Idag var det dags för mitt sista långpass innan Stockholm Marathon. Även om loppet varken är något stort mål eller ett tillfälle då jag kommer springa på någon bra tid vill jag ändå förbereda mig så bra som möjligt. För målet för första delen av säsongen är det nog ändå. Tror jag. Efter idag vet jag inte...

Det blev vips och helt plötsligt varmt. Väldigt varmt. I alla fall för att springa. Särskilt när en är sådär väldigt värmekänslig som jag är. Svullnar upp direkt och orkar typ hälften så mycket som vanligt. Men jag gav mig i alla fall av med målet satt på 25km med en fartökning på 5km efter 10km. och så blev det (Nästan, men 24,7km får räknas som godkänt.).

Det var segt redan från start och trots att jag, faktiskt, nästan tyckte det var lite kyligt att springa i korta tights och t-shirt i början, blev det snart varmt. För varmt. Första 8km gick ändå helt ok och rätt lätt, men sedan kom en väldigt lång och brant backe som dödade benen lite och när 10km var klara och det var dags att öka var jag rätt glad över att det skulle gå nedför ett tag. Först nedför sedan platt och sedan uppför samt lite platt på slutet. När 15km var förbi och fartökningen därmed avslutad var jag trött. Jättetrött. Trots att det inte gått särskilt fort. Strax över 5 min/km borde inte kännas så tufft för mig. Jag kollade inte klockan under tiden, men det kändes definitivt som att jag sprang snabbare. Jag undrade lite hur jag skulle orka hela vägen hem, men fick i mig min medhavda energiliquid och lufsade vidare. Massor av uppför. Bara upp, upp, upp och jag började överväga att ta tunnelbanan hem.

Men jag ger mig ju inte i första taget så jag kämpade vidare. Blev hela tiden torr i munnen trots att jag drack mycket och benen var tröttare än de var när jag sprang 36km med träningsvärk för två veckor sedan. Tillslut kom jag dock hem. Men efteråt var jag mer sliten än efter loppet i lördags. Och mer sliten än efter det jättelånga långpasset. Trött och seg. Fast nu på kvällen känns det bättre. Jag hoppas dock på lägre temperatur när det är dags för maran.



Under eftermiddagen var vi iväg till Årsta och Greiderloppet. Martin för att försöka försvara sin vinst från förra året och jag, Sixten och Ester för att leka i lekpark och heja. Tyvärr blev det ingen vinst. Det var många fler deltagare och framförallt fler riktigt snabba löpare. Men femma eller sexa tror jag att han blev. Vi tyckte han var duktig ändå. På torsdag är det min tur att springa lopp. Jag fick ett infall och anmälde mig till Milspåret för några dagar sedan. Jag har aldrig sprungit det loppet men hört mycket bra om det. Eftersom det startar mitt i läggningen av barnen får jag nog åka själv, men det ska bli kul ändå. Jag ska försöka putsa till min tid från Premiärmilen. På det stora hela är formen mycket bättre än då. Men är det jättevarmt vet jag inte om det kommer gå så mycket snabbare.

3 kommentarer:

Snorkkis sa...

Ja nu är man ju verkligen inte förberedd på att springa i värme. Undrar hur det blir på maran vädermässigt...

Mia sa...

Den där dagsformen alltså. Och solen. Avgörande faktorer.

Men bra jobbat alltså. Jag måste också ta itu med det där nu. De dära långpassen...

anneliten sa...

Vi är lika där - jag har svårt att klara värme. Ändå grejar man varma maror när det gäller (minns en i 28 grader). Duktigt att du inte tog tunnelbanan trots allt. och milspåret blir nog inte så varmt eftersom det ändå är på kvällen.