söndag 6 april 2014

Äntligen långt

Eller äntligen och äntligen förresten. Sanningen är att jag var allt annat än sugen på att springa långt idag. Det är jag förresten sällan. Eller, jag kan vara det i tanken, några dagar eller veckor bort sådär, men när det väl är dags är jag sällan motiverad nuförtiden. Det har jag nog inte varit sedan Sixten föddes om jag tänker efter. Ibland såklart, men oftare osugen. Även om det sällan känns så farligt när jag väl är igång. En kan ju fråga sig varför jag valt att fokusera på Marathon som främsta distans. Bör eventuellt börja fundera på att byta för de senaste åren har milen och halvmaran varit intressantare. Fast sedan slutar det ändå med att Marathon lockar. Så jag kanske får leva med det där näst intill obefintliga suget efter långpass.

Men hur som helst. Det var ett tag sedan sist. Tre veckor mer exakt. Först återhämtningsvecka, sedan en miss i omplaneringen av  träningsveckan som innebar ett tröskelpass på lördagen och att långpasset fick skjutas på. Sedan blev jag tvärtrött och dagarna gick. Förra helgen var det premiärmilen och inte läge. Men idag äntligen. 30km var planen och prick 30km blev det. Jag fick visserligen springa några vändor fram och tillbaks utanför huset för att få ihop exakt 30 och grannarna tror förmodligen att jag är lite konstig. Men 30 blev det.



Benen var sega och framförallt stela redan från start men konstigt nog blev det inte så mycket värre. Visst började det ta emot efter 25km men jag blev inte alls lika trött som jag exempelvis blev när jag sprang 28km för tre veckor sedan. Förvånansvärt snabbt tickade kilometrarna på också, trots riktigt tråkigt väder. Och nu efteråt känner jag mig riktigt fräsch. Fast det väntar ändå en lättare vecka igen med start imorgon. Denna vecka har som sagt varit tuff med fokus på distans och nu behöver jag lite mer vila för att tillgodogöra mig alla 8 mil. Tanken är dock att jag ska vara redo för något fler mil än under tidigare återhämtningsveckor. Det kommer inte bli särskilt många pass, men meningen är att jag ska springa ett kortare långpass till helgen. Tidigare återhämtningsveckor har endast innehållit kortare distanspass, men är jag redo för lite tuffare tag känner jag.

9 kommentarer:

Ingmarie sa...

Snyggt! Kanske du helt enkelt inte ska springa långpass så ofta?
Och kul att du gör som jag. Kutar runt, runt, fram och tillbaks för att få "rätt" tid/sträcka. :-)

Anonym sa...

Jag däremot sprang igår och tänkte hur urlöjligt det är att någon faktiskt gör så, springer av o an för att komma upp till nån viss siffra på klockan. Som om passet inte fyller sin funktion utan det? Och idag läste jag detta.
Däremot ett tips som jag hörde om nyligen, det kan verkligen ofta vara så att ett långpass per två vekor räcker, eftersom återhämtnigen i varje fall tar rätt länge. Lite som Ing-Marie menar.

Anonym sa...

Det var inte meningen att kommentera anonymt, men mobilen strulade.. Nytt försök.
Näe, jag lyckas inte (med namn+e-postadress)
Sorry, h. Ellen

Ann sa...

Åh så snyggt!! Önskar jag hade legat i ditt bakvatten på det där passet, hade ju tänkt mig 30 k till helgen men nu sätter halsen stopp.
Har förresten lite samma känsla och tankar kring långpass och maraton som du…men hittills har jag ändå alla gånger kommit fram till att det är värt det. Tycker att långpassen är grymt sköna när jag väl kommer iväg och maraton känns faktiskt "mindre jobbigt" för mig än mil och halvmara, hahaha. Nu är jag nöjd att jogga runt liksom, det skulle jag tyvärr inte vara med kortare distanser. Aja, vi får se vad jag tycker i början av juni…

Grymt bra jobbat iallafall! Du är onekligen sjukt bra.

Unknown sa...

intressant att du inte är så sugen, men ändå lockas av att satsa på marathon! jag är inte lockad av marathon just nu... men kan ibland vara sugen på långpass ;) fast jag springer ju inte långt (ännu).

petra sa...

Ha ha hög igenkänningsfakto där. Springer oxå runt huset o kvarteret för att få den.mängd jag så önskar.

LinaTriathlet sa...

Härligt långpass!

Jag är precis samma, springer runt i kvarteren för att få exakta siffror ;)

anneliten sa...

Jag är jättesugen. Mest för att jag inte får. Så tack för att du påminner mig om att man faktiskt inte alltid är så sugen när man får.

Löpning & Livet sa...

Ingmarie: Nej kanske är det så. Fast jag är rädd att jag tappar rutinen då. Haha, det är skönt att vi är fler :)

Ellen: Ja lite dumt är det ju, det får jag medge :) Men till mitt försvar ska sägas att det inte händer varje gång ;)

Ann: Jo, långpassen är sköna när en väl är ute faktiskt. Det är bara innan det känns motigt. Krya på dig!

Jonna: Ja. Men det går ju lite upp och ner också och i takt med att det blir varmare ute brukar suget öka.

Petra: :)

Lina: Så roligt att vi är fler :)

Anneliten: Ja och nu skäms jag lite. Styrkekram!