Premiärmilen 2015

När vi vaknade i morse var vi inte särskilt sugna på att springa Premiärmil. Tre grader och regn. Sämsta tävlingsvädret. Dock klädde vi oss lite bättre än inför maran 2012 då det ju var typ samma väder... (Jag tycker dock det kändes kallare idag.) Inte så sugna alltså, men eftersom vi slutligen lyckats skaffa en barnvakt som kunde ta barnen under tiden vi sprang (Tack Sara!) var det inte läge att avstå. Så vi packade vagnen full, klädde på barnen många lager kläder och gav oss iväg.

Det inte bara regnade, det blåste isvindar också visade det sig. Kul. När vi kom fram till Universitet letade vi så snart som möjligt upp ett ställe inomhus att hänga på fram till uppvärmning. De andra tre stannade där hela tiden och lika bra var nog det.

Värme upp. Var som en ispinne. Fötterna helt stela och nästan utan känsel. Gick till startfållan. Njöt av värmen som blir när många löpare trängs. Så gick starten. Tog det "lugnt". Dels på grund av att jag inte på långa vägar kände mig varm och dels på grund av att det var trångt. Efter en knapp kilometer tyckte jag ändå att det kändes helt ok och vågade mig på att öka lite. Dessutom fick vi lite medvind en kort stund. Sedan vände vi dock och det blev åter sido- eller motvind.

Före..

Jag försökte hitta något slags flyt men det var inte särskilt lätt idag. Kroppen ville kanske inte riktigt men framförallt ville inte huvudet. Jag blev så less på vinden som piskade mot mig och orkade inte kämpa emot. Och första uppförsbacken gick långsamt. Sedan kom grusvägen och kanske blev det lite medvind. Lättare kändes det i alla fall. men sedan kom en överraskning - de hade dragit om banan och vips var vi i skogen. Lite småkuperat men framförallt väldigt lerigt på vissa ställen. På ett ställe valde de flesta att springa upp i en slänt men jag tror det snarare blev värre. Jag kanade ned.

Kände att jag tappade en del under detta parti och längtade efter asfalt. Den kom ju så småningom men det gjorde dessvärre även motvinden. Passerade 5km på runt 22:30 och tänkte att jag kanske kan pressa mig in under 45 om jag inte tappar mer nu.

Andra och sista varvet. Färre löpare, mer vind. Ingen mental ork men faktiskt ganska pigga ben. Dock tyckte jag andningen var lite pipig (hade musik i öronen och hörde inte så bra). Jag hade inhalerat astmamedicin innan men kanske borde jag följa upp astman snart. Det var ganska många år sedan sist.

Jag passerade flera löpare och hamnade med en stor lucka fram till nästa klunga. Det tycker jag är jobbigt. Särskilt när vinden ligger rakt emot mig. I den långa backen innan vi skulle svänga av på grusvägen tappade jag mycket. Började bli trött och vågade inte riskera att ta helt slut. Visste att skogen väntade. Och vips var den där. Ännu lerigare och givetvis trampade jag ner mig med ena foten. Suck och stön och långsamt uppför sista backen. Sedan asfalt och motvind in mot mål.



Nedför är jag snabb och passerade flera. Bara målrakan kvar. Har ingen aning om tiden men kör på så tufft jag kan. Passerar flera. Får syn på kollegor som hejar. Blir glad. Får energi och orkar öka lite till. Springer om en kille som tackar mig för draghjälp efter målgång. Ser klockan passera 45min strax innan jag passerar mållinjen. Stannar min egen klocka på 44:51 vilket även visar sig bli sluttiden. Nöjd med tanke på omständigheterna. jag vet att jag kan bättre men det var ok det här. Långt, långt från pers men detta är inget lopp jag satsat på. Jag tränar ju med maran som huvudmål. Till hösten ska jag springa snabbt.

Efter...

Är även nöjd med otroligt jämna varv. 22:25 och 22:26. Men riktigt revanschsugen.