Jag var i Värmland i helgen. Inte mycket tid alls och mycket som ska hinnas med. Därför blev det inte mycket löpning alls. Det fick inte plats. Ett kort pass igår morse hanns dock med. Vi var hos pappa ute på landet då och jag insåg än en gång att landet nog är mitt rätta element. Jag blev så genuint glad av att springa på leriga grusvägar och känna lukten av timmer och hästbajs. Att få höra en vårbäck som porlar och andas in ren luft.
Det blev en backig tur på åtta kilometer. Lite fram och tillbaks och och lite traktorväg i skogen men mest grusväg och spontan backträning. Öva på utförsteknik och dra på lite extra uppför. Spana på hästar, balansera på isfläckar och njuta fullt ut. Vara fullt i nuet och bara ignorera allt annat som så gärna pockar på uppmärksamhet. Glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar