Så efter 9km körde jag igång första. Tanken var runt marafart och det blev det i princip. Den första ökningen gick lite långsammare än de andra två men jag är ju som bekant segstartad och har ofta svårt att hitta rätt fart/känsla på en gång. Pulsen låg runt 80-83% vilket är ganska lagom för mig. En bra bit från tröskeln men betydlig skillnad mot de 65-75% som annars gäller vid mina långpass.
Den andra fartökningen kändes nog bäst. Med 13km i benen var jag fortfarande pigg och jag hittade snabbare in på rätt intensitet. Dock var det skönt att få slå av på takten igen efter 2km. Nu började benen stelna till lite. Så tredje ökningen kändes lite mer. Fortfarande befann jag mig inom samma pulsintervall som de övriga men benen började kännas av. Förutom framsida lår började även vaderna göra sig påminda. Och det kändes sådär att avsluta sista ökningen och veta att jag hade en lång stigning upp och förbi Gullmars framför mig. Men med lite vatten- och godispåfyllning ordnade det upp sig. Även om de sista 8 kilometrarna var sega.
Väl hemma var jag helt slut. Lite väl slut för särskilt snabbt hade jag ändå inte sprungit. Men jag är inte helt tillfreds just nu och det påverkar såklart. Dessutom är 27,6km ändå en ganska lång sträcka. Så kanske är det inte så konstigt ändå.
2 kommentarer:
hej!
nu skriver jag igen. Det skiljer bara två veckor mellan Ester och min pojk och nu har jag fått reda på att jag väntar mitt andra barn och är i vecka 4. Det kommer alltså skilja ca två år mellan barnen om allt går väl. Jag som tänkt att slå massa rekordtider i år får alltså vänta några år till :-) jag undrar hur mycket det skiljer mellan era två barn och hur du upplevde omställningen mellan ett till två och det här med träning.
Tack för en bra blogg!
grattis! :) Det är drygt 2,5 år mellan våra barn. Största skillnaden med två barn jämfört med ett vad gäller träning är att det inte längre går att soppa ner barnen i vagnen och springa. Eller, det går ju givetvis o en har en dubbellöpvagn men det har inte vi. Det krävs alltså ännu lite mer planering. Samt att jag upplever att jag har/har haft sämre möjlighet till återhämtning. I övrigt är det inte så stor skillnad. Jag har ju kommit igång och tillbaks fort efter mina graviditeter vilket jag är tacksam för, men jag tycker att det tagit mycket längre tid att komma tillbaks helt denna gång.
Det kommer säkert bli jättebra för dig!
Skicka en kommentar