En intervallstege

Äntligen blev det lite sol. Jag har egentligen inga problem med att springa i regn (avskyr däremot blåst) men givetvis föredrar jag som (förutom på sommaren). I morse blev det spring till jobbet och på tur stod ett pass långa intervaller. Jag hade dock inte riktigt bestämt exakt hur de skulle se ut utan improviserade lite efter dagsform (som inte var på topp). Tung ryggsäck på ryggen. Och jag bestämde att en stege på 3000m+2000m+1000m skulle bli bra. Det blev det också men det gick deprimerande långsamt. Söndagens tävling sitter visserligen delvis kvar i benen och ryggsäcken var som sagt tung. Men ändå. Sakta gick det men jobbigt var det. Men, men. Det blev gjort och det är bara att kämpa på. Tids nog släpper det. Vara envis men klok är det som gäller.