söndag 23 november 2014

Konstig sjuka

I torsdags kväll sprang jag ett kvällspass på 11km någonting. Lätt distans och helt som vanligt. Kom hem, yogade, duschade och åt innan läggdags. Allt som vanligt. Men så vaknar jag på natten, kallsvettig och illamående med en svidande känsla i magen. Min första tanke var NEJ, inte vinterkräksjukan redan... Men det kändes ändå inte riktigt så illa. Tänkte att jag kanske var hungrig men orkade av någon anledning inte gå upp för att äta något. Kände ingen större matlust. Efter mycket vändande och vridande somnade jag till sist om.

När jag vaknade mådde jag ännu sämre. Jag var darrig och inte i något vidare skick. Övervägde att ta mig i kragen och, om än inte springa så åtminstone åka till jobbet ändå. Men insåg ganska snart att det nog vore mest osmart. Både för min egen skull och för andra om det nu skulle vara något smittsamt. Men det tog verkligen emot. Jag är liksom aldrig så sjuk att jag måste vara hemma från jobbet... Men plötsligt händer det.

Efter en fredag då jag i princip bara sov och bara lyckade peta i mig ytterst lite mat och dryck (men inte kräktes och mådde allt bättre ju längre dagen gick) mådde jag nästan som vanligt igår och var på jobbet enligt plan. Aptiten är dock fortsatt lite nedsatt men det ordnar nog upp sig snart. Idag har jag ätit nästan som vanligt.

En väldigt märklig sjuka det där. Antingen var det ett väldigt lindrigt virus jag drabbades av, eller så åt jag något som inte var riktigt bra under torsdagen. Det är ju liksom de självklara alternativen. Ett tredje alternativ, som plötsligt slog mig igår, är att det kanske var något stressrelaterat. Men jag vet inte. Jag skulle visserligen ljuga om jag sa att jag är alldeles kolugn för det är jag verkligen inte. Främst är det tankar och funderingar som maler omkring mest hela tiden, för just göromålsmässigt har jag inte mer än vanligt. Visst, det är en del att stå i när en jobbar heltid, har två små barn, satsar på sin träning och allt som hör dit med återhämtning, mat och så vidare och dessutom jobbar lite extra med sitt egna företag. Men just nu tycker jag att det ligger på en ok nivå. Då var det värre i slutet av sommaren när jag hade många onlineklienter igång samtidigt som jag började jobba igen (och slutade amma i samma veva). Det troligaste är väl dock virus/bakterie, men oavsett blev detta en liten påminnelse om att jag kanske borde bli ännu bättre på att prioritera. Jag måste bara komma fram till hur och vad.


4 kommentarer:

Geta sa...

Jag tror faktiskt att det var kroppens sätt att få en ordentlig vilodag. Både jag och dottern har haft nåt liknande. Vi satt just och pratade om det jag och mannen. Det är så lätt att se andra som har för mycket omkring dig och borde ta det lite lugnt ibland men då mycket svårare att se sina egna behov.
Kram Agneta

Anonym sa...

Det kan alldeles säkert vara kroppen som säger stopp.
Skönt att det gick över snabbt i alla fall.

Ta hand om dig!
Kram

coachmilla.com sa...

Låt det inte gå för långt. Jättebra att du reflekterar! Min kropp har tagit mycket stryk av stress.
Kram

Anonym sa...

Reflektion är förståss bra och alltid nödvändigt!
Det hela låter dock i mina öron mest som ett enterovirus. Vanligt förkylningsvirus som gärna ger en hel del magsjukeliknande symtom, dock ofta lite mer långvariga än de du beskrev. Eller så var det en släng av gastrit (magkatarr)
Bägge botas dock av vila, så mer reflektion och prioritering är nog av goda.