Året 2014

Det här året, 2014, har nog inte varit något höjdarår faktiskt. Jag har definitivt haft sämre år, men det känns som att tillvaron kan vara så mycket bättre än vad det varit detta år.

Första halvan drygt var jag föräldraledig och det lyfter helt klart året. Jag älskar ju (oftast) att vara hemma och hade gärna varit hemma längre om vi haft råd. Nu blev det "bara" tio månader (nästan elva om en räknar med semester) för mig. Tyvärr når vi inte riktigt fram till 50/50 vad gäller föräldraledigheten denna gång heller, men väl ca 60/40 och det får vara ok. Godkänt.

Men nu mer är det alltså jobb på heltid som gäller. Det är ok att jobba också, skönt att inte dra det största lasset hemma och trevligt att träffa andra vuxna. Få en annan sorts stimulans. Åka tunnelbana själv och hinna tänka. Äta lunch ifred. Få längta lite efter familjen. Leva löpning ännu lite mer.

Vi firade 10 år tillsammans - och förlovade oss - det var en av många ljuspunkter 2014.

2014 har inte varit extra ordinärt dåligt på något vis, det har bara inte varit något höjdarår - på något plan. Jag har känt mig alldeles för stressad och uppjagad och aldrig riktigt hittat djupt lugn och ro. Alltid är det något som gnager och skaver. Jag har upplevt att saker glidit ifrån mig och att mycket inte utvecklat sig som jag velat. Saker har inte riktigt gått min väg. Kanske beror det enbart på mig själv och att jag inte orkat riktigt ända fram. Kanske har jag bara satt för höga krav eller så har jag bara inte velat tillräckligt mycket. Kanske vet jag faktiskt inte vad jag vill. Måhända behöver jag lära mig att stanna upp, lyssna, ta in och följa med. Troligt.

På springfronten har det inte heller gått riktigt som jag velat. Dåligt är väl fel ord för jag är väl medveten om att många bara drömmer om att springa en mara drygt 7 månader efter en graviditet och förlossning. Jag har inte varit skadad och jag har hittat nästan all den tid jag velat lägga på träning. Men jag kan ändå inte låta bli att gräma mig över uteblivna resultat. Visst hade jag satt skyhöga mål, men det hade jag inte gjort om jag inte trott på mig själv. Dock tar jag med mig denna lärdom in i nästa år. Jag har visserligen satt upp höga mål nu med, men jag tror att jag blivit lite mer ödmjuk. Dessutom har träningsåret slutat bra. Det började bra, dippade under sommaren (efter maran) och den tidiga hösten men kom sedan starkt igen. Jag känner att jag har en bra grund att stå på under nästa år. Många mil i benen, en stark kropp och en klok plan över framtiden. Många timmar i springskor men hög prioritet på återhämtning och kompletterande träning. Sedan snart 3 månader yogar jag lite varje dag. Oftast mellan 10 och 20min men ibland längre. Så. Himla. Värt. Det är bra för allt. För alla. För min uppstressade själ, för en löparkropp som lätt blir stel. För att orka.

Nu väntar ett nytt år, med tomma vita blad att fylla med saker. Jag ska bli bättre på att våga. Att inte vara så himla rädd. Det är nu det händer.

Julen som varit och är

Lugn och ro. Visserligen pyttelite stress med alla bestyr men inget som inte gått att genomföra. Visserligen en jobbdag på annandagen, men bara fyra och en halv timme. Nu några dagars semester och en hel veckas ledighet. Njutsamt. Mycket tomteskum har det blivit och även en hel del kilometrar i springskor. Dock lätt vecka så inga monstermängder. Några julklappar varav en yogarelaterad. Tre månader med yogobe igen. Mycket uppskattat. Vi har ätit (vego) julmat i tre dagar och nästan inte tröttnat. Dock är det lite skönt att den är slut nu. Att julgodiset ännu inte tagit slut är också skönt. Det är nämligen ännu godare. Och idag drack vi varm choklad med vispgrädde efter en kort pulka/snowracersession. Ok att jag sov någon timme däremellan, men ändå. Varm choklad med vispgrädde efter uteaktiviteter om vinter är liksom pricken över iet.

God jul!

En kort men fin springtur blev det denna julafton. Kyligt och krispigt men tyvärr ingen snö. Men med solen som sken i frosten gjorde det inte så mycket. Och med det önskar jag dig en god jul!

9 mil

Trots två dagars springvila fick jag ihop 9 mil förra veckan. Bra jobbat. Det var längesedan jag var uppe på em sådan veckomängd. Frågan är om jag ens varit det sedan Ester kom? Kanske inte faktiskt. Men det var på tiden. Jag behöver ha sådana veckor med jämna mellanrum om jag ska nå de mål jag har. Kanske upp mot 10 mil någon eller några veckor, men ungefär där går gränsen för mig. Tidigare när jag varit uppe runt 10-11 mil har det slitit mer än det givit. Det är ju delvis en fråga om vana, men med min livssituation med småbarn, heltidsjobb och begränsad möjlighet till optimal återhämtning går gränsen där någonstans.



Lårhöga kompressionssleeves efter 26km långpass gör under med benen.

Det lite överraskande med förra veckan är att det faktiskt inte kändes så mycket. Jag har varit uppe på 7 mil några veckor och annars snittar mellan 4 och 6, så detta var alltså en rejäl ökning och jag trodde det skulle kännas av mer än det gjorde. (Vad som däremot känns är söndagens benmos med drygt 180 knäböj AB olika art. Det och chinsen jag också gjorde.) Så en positiv känsla tar jag med mig vidare.

Denna vecka blir betydligt lugnare. Superkompensation. Det kommer dock bli julaftonsspring precis som vanligt och igår blev det en riktigt långsam mil mot jobbet. Ett kortare långpass och någon form av kvalité är också inplanerad. Plus styrka såklart. Och den dagliga yogan.

Ett långt långpass på morgonkvisten

Jag börjar få in en bra rutin på tidiga långpass nu. Dock beror det nog mycket på att det är ungefär tio gånger lättare att masa sig iväg i ottan när en har väntande sällskap. Som denna morgon.

Uppe före sex är jag ju de flesta dagar och varför inte utnyttja detta lite? Och få en längre dag på köpet. Eller, längre blir den ju kanske inte, men när en är klar innan tio känns det lite så.

Idag gav jag mig av strax efter sju. Med magen nyladdad med kaffe och frukost. Något mindre gröt än vanligt, men i stort sett samma. Kortare långpass kan jag köra med bara lite mat i magen, men idag skulle det bli lite längre och då behöver jag ha lite mer energi i kroppen. Iallafall när jag springer med sällskap och inte "kan" vara hur långsam som helst.

Det var kallt och krispigt ute, trots att det inte var varken minusgrader eller någon snö. Lite halt på sina ställen men på det stora hela en väldigt fin morgon. Att få se solen gå upp samtidigt som en springer är fint. Att ha sällskap gör också att allt känns så mycket lättare än annars. Jag har sprungit ganska mycket denna vecka och var beredd på att få kämpa lite. Beredd på tunga ben. Men det var faktiskt inte förrän på slutet - efter en lång stigning - som det blev lite kämpigt.

Väl hemma stannade jag klockan på exakt 26km och hade fått en väldigt bra start på dagen. Trött i kroppen men full av energi. Nu på kvällen är jag dock lite tröttare, men det beror inte så mycket på springet utan snarare på två barn som är mästare på att passa på att vara extra "energikrävande" när jag är ensam med dem. Så nu är jag väl förtjänt av att endast köra en stunds avslappning som dagens yoga. Nog så viktigt.

Snöpremiär

Igår kom det äntligen snö. Inte mycket men tillräckligt mycket för att det skulle bli isigt och moddigt. Tillräckligt mycket för att jag skulle ta (ice)buggarna till jobbet imorse. Och de behövdes verkligen för det var blankis på sina ställen. Väl i stan var det dock barmark så där kändes de lite överflödiga. Och när jag sprang en korr sväng sista biten hem så fanns det inte mycket vitt kvar. Trist. Men lite skönt eftersom jag inte gillar den Icebugmodell jag har nu. Mina första älskade gick ju sönder och när jag reklamerade dem fanns inga sådana så jag valde en annan modell. Dumt. För bred och för klumpig. Så blir det en lång vinter (vilket det inte ser ut att bli just nu...) måste jag skaffa nya. Surt. Fast "måste" är ju givetvis en sanning med modifikation. Gnälligt i-landsproblem är vad det är.

Morgongym

Klockan var ställd på 06:00 även denna morgon, men precis dom igår väcktes jag av Ester en kvart innan. Det är så himla jobbigt det där. Att vakna strax innan en måste upp och inse att det är slut på sovandet. Som om en kvart skulle göra skillnad liksom...


Hur som helst var planen att gå till gymmet lagom till öppning. Och så blev det. Jag var till och med 5min tidig. Som vanligt hade jag begränsat med tid på mig så det fick bli speedat i vanlig ordning. 35min bål, mest rygg. Ingen vidare energi alls tyvärr och när jag körde sittande rodd konstaterade jag var starkare i just den övningen när jag var höggravid... Det känns ju sådär faktiskt. Men nästa pass är jag kanske stark igen.

På lätta ben

Den som hängt med sedan starten av den här bloggen (Det är ganska exakt 7 år nu! 6/12 2007 skrevs de första inläggen. Innan dess hade jag en annan blogg men den tror jag inte finns kvar.) minns kanske att jag älskar skumtomtar. Inte några bleka kopior utan det ska vara Cloettas (tror jag?), de klassiska. Idag köpte jag mig en påse på lunchen. Tänkte att jag kanske kunde ta en eller kanske två till eftermiddags kaffet. Som om... Hela påsen gick visst åt. Hehe. Kanske var det därför benen var så pigga på att jogga hemåt. Hela vägen för ovanlighetens skull (då och då springer jag hela vägen dit, men detta var första gången hela vägen hem sedan vi flyttade till Farsta) och jag hade tänkt mig trötta och sega ben eftersom jag även sprang i morse. Men inte då. Långsamt gick det ju ändå, det gör det alltid på distanspassen, men känslan var att jag kunde fortsätta i en evighet. Det fick dock räcka med nästan 13km och totalt 20 denna dag. Mera skumtomtar till dessa ben alltså. Detta var faktiskt årets första.

Ett snabbt hej

Gårdagen blev inte riktigt vad jag tänkt mig och ett planerat kort långpass ställdes in. Tänkte gym en snabbis på kvällen men insåg att det var söndag och tidig stängning. Så inget av det heller. Kanske lika bra eftersom jag faktiskt körde hemmastyrka i lördags.

Träningsvärksframkallande sådan. Fast det är klart, det behövs inte mycket för att jag ska få träningsvärk. Jag får det till och med av löpning då och då...

Denna dag började tidigt med morgonjogg i regn och blåst. För att hålla pulsen under 70% fick jag springa med myrsteg denna morgon. Lufsjogg delux.

Ikväll blir det hemspring från jobb. Runt milen för att ha ett bra försprång denna årets sista mängdvecka. På återseende. Nu måste jag tillbaks in i min mycket beroendeframkallande ljudbok (Kepplers senaste) igen sista biten till jobbet.

Lufsjoggar och backintervaller

Vips så hade tre dagar redan gått. Tre dagar av livet och tre dagar med löpning. Två lufsjoggar och så backintervaller igår kväll. Efter att jag nattat Ester. Och även somnat en stund. Då är en inte jättesugen på att ge sig av. Inte jag iallafall. Dock var jag redan ombytt vilket underlättade. Isande kallt var det ute också, så jag vaknade till rätt snabbt. Tog en lagom sväng som uppjogg för att sedan köra intervaller i en backe väldigt nästgårds. 8 vändor på ca 200m. En ganska flack backe vilket är vad jag (oftast) föredrar eftersom jag då får den effekt jag främst är ute efter.

Backintervaller har jag inte kört på väldigt länge så det kändes liksom nästan spännande. Bra gick det också, trots att det var väldigt halt. Jämn fart och bra känsla. Fokus på teknik framför fart precis som oftast jag kör backe.



Imorgon blir det galet tidigt morgontur till jobbet där inventering väntar. Fast först lite kvällsfika och historieätarna på Play.

Vackra vyer och fint sällskap

Jag har ofta en ambition om att ta mig ut på långpass riktigt tidigt de dagar det är dags för långpass. Jag är ju liksom ändå vaken och uppe senast sju (Om det inte är min tur att få sovmorgon då, men ibland får jag välja bort det. Idag exempelvis.) allt som oftast. Men av någon anledning brukar klockan ändå bli närmare nio-tio innan jag väl är på väg. Därför är det bra för mig att boka sällskap som även hen (i och för sig i princip alltid en hon) vill/bör komma iväg tidigt. Det är visserligen bra även av andra anledningar, som typ att det oftast är trevligare med sällskap, att tiden och kilometrarna bara tickar på utan att en tänker på det och att det ofta blir veckans enda sociala tid (om en inte räknar jobbet då, där behöver jag ju vara social så att det räcker och blir över...) utanför familjen.

Hur som. Idag hade vi bokat in mellan 7 och 7:30 utanför min dörr. Och iväg sprang vi. Ner till och längs sjön Magelungen bort mot Drevviken och sedan längs denna. För att sedan ta sikte på Flaten som tredje sjö. Denna rundade vi innan vi tog samma väg tillbaka. Du kan förstå att vi fick se fina vyer idag. En dag då solen faktiskt visade sig korta stunder. Då vi fick se dagen gry och samtidigt samla ihop 23,5km för min del (26 för Carros del). Där vi hann avhandla allt mellan relationer och löparskor.


Jag hade ätit lite mindre frukost än vanligt och blev lite hungrig och seg mot slutet, men på det stora hela kändes kroppen väldigt bra. Dryga 7mil har denna vecka givit och jag ligger bra till i min tänka progression. Jag älskar när jag håller mig till planen. Några veckor tidigare blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, men nu känner jag ett flyt igen. Jag ska göra allt för att det ska hålla i sig. Träna smart och enligt upplagt schema. Utan att för den delen göra avkall på andra saker som är viktiga för mig. Utan att ignorera eventuella protester från kropp och själ. Inget är skrivet i sten men jag vet ju vad jag vill. och vad som behöver göras. Nu behöver jag nog en kanna te och något mumsigt till. Kanske ännu en pepparkaka-lussekattsfika. Eller glass? Eller chips. Eller kanske bara några smörgåsar. Återstår att se vad som lockar mest när jag kommer upp i köket. På återseende.

Julerbjudande på löpcoaching online

Funderar du på att ge dig själv en julklapp i år? Det tycker jag att du är mer än värd!

Har du anmält dig till ett lopp nästa säsong och börjat fundera på hur du ska lägga upp träningen? Eller har du precis kommit igång med regelbunden löpning och vill ta ett kliv vidare? Jag kan hjälpa dig!


Nu har jag plats för ett gäng nya löpare och är du snabb att anmäla dig kan det bli du! Köper du 20v innan julafton, dvs 24/12, betalar du bara för 16 av dem. Du behöver inte starta på en gång om du inte vill. Ska du exempelvis springa ett lopp i juni börjar vi när det är 20v kvar till loppet. Intresserad? Maila mig på lopningolivet@gmail.com

Morgonkvalité på flera sätt

I morse var det dags för ett kvalitetspass igen. Egentligen stod det på gårdagens att göra, men jag var så konstigt trött att jag bytte plats på några pass och tog mig en lugn och stillsam lufsjogg. Jag visste visserligen att det förmodligen inte skulle kännas ett dugg lättare morgonen efter, men du vet, sticka huvudet i sanden och det där.

Så det var inga stora förhoppningar jag hade när jag gav mig av i morse. Och visst gick det lite trögt till en början. Dock inte alls så trögt som det haft en tendens att alltid kännas på morgonen det senaste. Och när jag sprungit 4km uppjogg och det var dags att ge sig av på första trekilometaren av två kändes det riktigt bra. Tanken med dessa 2x3km är att jag ska ligga på en ansträngningsnivå som är lite jobbig, men ändå en bit från tröskeln. Lite lagom sådär. Fokus ligger på att hitta flyt och jobba med tekniken. Att hålla en jämn ansträngning oavsett lutning. Jag tycker att jag lyckades riktigt bra. Den första intervallen gick visserligen något långsammare än sist jag körde detta pass för någon månad sedan, men det gick bättre än jag väntat mig. Jag hade ju faktiskt ryggsäck och klockan vara bara strax efter åtta på morgonen.


Andra intervallen var mer kuperad och dessutom gjorde några rödljus att jag tappade flytet totalt. Men trots detta sprang jag rejält mycket snabbare. Där ser en. Dock blev det lite fusk då jag var tvungen att stanna vid rödljus. Så riktigt så bra var det inte. Men ändå. Bra start på en morgon.