Vips vips var det fredag

Och där hade en hel arbetsvecka gått och det känns redan som om jag endast varit ledig några veckor. Både skrämmande och tryggt. Inte är det många timmar jag sett mina barn. Ett par på morgonen och max en om kvällen. Just nu i början blir omställningen så stor och det känns som om de kommer glömma bort mig. Det gör de förmodligen inte. Och i ärlighetens namn är det lite skönt att jobba för Ester är sjövild och kräver konstant tillsyn. Det gör väl alla bäbisar såklart, men denna känns liksom alldeles extra snabb. Som tur är kan hon inte springa än. Inte gå heller, men det är nog bara en tidsfråga. Hoppar fram med ena benet under sig, klättrar över grejer och reser sig mot allt. Tar alla chanser att försöka rymma ut på balkongen eller terrassen och älskar att "förstöra" Sixtens saker. Massakrera tågbana, riva ut böcker ur bokhyllan. Hälla ut låtsasmaten, äta på dockan och ta hans duplolego. And so on. Pappan får ta hand om det där nu. Jag tar hand om löpare.