Ett misslyckat intervallpass

Jag springer på men någon vidare form kan jag inte påstå att jag hittat. Men så är det ju sommar också. Min sämsta springtid med allergi och astma. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att hela min första semestervecka har regnat bort, men just i springsammanhang ska jag inte klaga. Fast igår hjälpte det inte alls.

Jag lyckades tajma in springet mellan två störtskurar vilket var en himla bra tajming, men å andra sidan började solen skina och det blev lite som en ångbastu. Inte mitt bästa springväder. Men men.

Uppjoggen kändes ändå riktigt bra. Benen kändes pigga och även mentalt kände jag mig laddad för att köra 5-6 tusingar på bana. Men det gick så himla dåligt.



Första intervallen gick visserligen helt ok och även den andra blev, om än något i underkant, godkänt sett till tid. Men känslan. Matt och syrig och famförallt flåsig. Andningen blev pipig och pulsen ville inte gå ner under vilan. Under 66% gick den aldrig trots 2min ståvila. Avvägde att avbryta redan efter andra men tänkte att jag kör en till. Den gick ännu sämre och nu var jag redo att bryta. Fast så tänkte jag att fyra stycken ändå är ett mer ett helt pass och att jag kan köra igenom i lite lugnare tempo och endast fokusera på teknik och flyt. Så jag gjorde en fjärde. Som gav mig syriga ben redan efter ett halvt varv, trots lägre fart. Kämpade mig igenom men mycket mer var det inte. Kass fart och så dålig känsla.



Tog en alldeles för kort nedjogg på 1,3km, men jag vile bara hem. Så himla tråkigt. Men nästa gång kanske det går bättre. Bita ihop och kämpa på är ju det en får göra. Tids nog släpper det. Med bättre nattsömn och lite mindre mental stress i tillvaron.