Ett bra och några dåliga

Så har ytterligare en vecka gått i ilfart och imorgon börjar tredje jobbveckan efter semestern. Jag tycker inte om att det går så fort.

Som rubriken antyder har det blivit några dåliga pass sedan sist, men de tänker jag inte lägga någon större vikt vid utan istället fokuserar jag på det (enda) bra passet. Ett intervallpass i stegform som jag körde i torsdags.

Egentligen gick det inte särskilt snabbt, men känslan var bra. Mycket bättre än den varit det senaste så än finns det hopp. Tyvärr blev passet lite hattigt och ofokuserat på grund av diverse "hinder" på banan.

Tanken var 1000-900-800-700-600-500-400-300-200-100m och det blev det också. Ungefär. På banan stod nämligen några fotbollsmål, det var folk och bollar i vägen och allmänt stökigt. Så det blev lite på ett ungefär och inte så jämnt och med något flyt. Men ändå, känslan var bra. (Vilken en exempelvis inte kan säga om kvällens korta långpass. så fruktansvärt segt.) Det gillar jag.

Efter en långhelg i Småland med Astrid Lindgrens Värld och bröllop är det nu slut på semestern på riktigt. Samtliga i familjen är på sina jobb och förskolan och det är vardag på riktigt. Igår sprang jag ytterligare ett pass långa intervaller mot jobbet (4x4min denna gång) vilket inte blev någon uppmuntrande upplevelse. Men jag har faktiskt lärt mig att strunta i det nu. Jag kämpar på så släpper det väl förr eller senare. Loppen jag tänkt anmäla mig till har jag ännu inte kommit ihåg att ta tag i, men det kommer. Jag kommer springa dem utan krav och förväntningar. Kanske överraskar jag och springer bra, vem vet.



Nu till något roligare; i lördags blev jag moster! Jag blev "plastmoster" i våras men nu blev jag det äntligen på riktigt! Till en pytteliten August som jag ser fram emot att lära känna. Barnen är mycket pepp på att få träffa honom till helgen. Om de håller sig friska vill säga. Ester säger att hon ska "bära bässi". Nja, det får nog vänta sa jag :)

Kortvecka, vilken lyx!

Tre dagars jobb är en ganska lagom mjukstart efter den veckors semester. Det räckte alldeles utmärkt för jag har varit lite trött om kvällarna faktiskt. Igår lite extra trött då jag sprang ett (visserligen kort, men ändå) långpass till jobbet vilket genererade i ännu mer svullna fötter och ben än vanligt. Jag är väldigt känslig och svullnar lätt. Av värme, ansträngning, att vara stående och gående en hel dag osv. Kombinationen värme, stående/gående OCH dessförinnan ansträngning resulterar i värkande fötter. Men nog om det.



Hittills har träningen flutit på som planerat, även om både måndagens och gårdagens pass slet mer än de borde. Men så är det just nu helt enkelt. I tisdag blev det en sen återhämtningsjogg genom en skymmande sommarkväll efter middag på stan med fin vän. Den slet såklart inget alls utan gav endast energi och fräschade upp benen lite. Snigeltempo och riktigt låg puls, precis som det ska vara på en återhämtningsjogg. Kort också.

Idag har jag jobbat hemma med mina klienter några timmar, men jag har också hunnit med ett styrkepass på gymmet. Familjen är i Småland så jag har bara haft mig själv att sköta de senaste dagarna vilket märks på både det ena och det andra. I eftermiddag åker jag efter. Kortvecka, vilken lyx!

Dags för rutiner igen

Oj, sedan sist har jag både hunnit med fyrahundringar på bana (gick ok efter att jag sänkt kraven till ett minimum och inte körde på max) och tusingar till jobbet. Det senare var alltså idag. Det gick väl också ok om en med det menar att jag genomförde enligt plan och överlevde. För det gjorde jag. Dock var ju själva resultatet inget att hurra för direkt, men jag övar mig i acceptans och tänker att det var good enough.



Så var det alltså dags för vardag och rutiner igen. Både trist och lite skönt. Jag är ju egentligen en rutinmänniska. Men nog kunde jag tänka mig ytterligare några veckors ledighet, så är det ju. Vilken tur då att jag mjukstartar med bara 3 dagars jobb och att det inte existerar någon förskolelämning, barnen och pappan är nämligen hemma även denna vecka. Imorgon åker de till Småland och på torsdag kväll, efter min Lofsangruppenjobbtorsdag, åker jag efter. I helgen ska vi gå på bröllop vilket ska bli kul (trots att jag har lätt panik över vad jag ska ta på mig. Större delen av garderoben består ju av träningskläder nu mer...).

Nästa vecka börjar vardagen på riktigt och jag ska även bestämma mig för vilka lopp jag ska springa under hösten. För jo, trots att jag är väldigt ur form tänkte jag ändå fixa några mål att lägga upp träningen efter. Hässelbyloppets 10km får bli huvudmål och så tänkte jag mig även några fler som kul på vägen. Jag inser dock att det till och med jan bli svårt att nå säsongsbästa - om inget under sker. Men hoppas gör jag såklart.

Jag är bra på att ta ut mig (men inte på att springa snabbt)

Åhåjaja. Inte är jag i någon vidare springform inte. Kanske inte helt oväntat i och för sig efter sjukdom och dessförinnan lite återhämtningspaus efter maran och så astmaproblem och allmänt ovillig kropp på det. Fast jag måste medge att jag tycker att det är fruktansvärt irriterande. Jag vill vara så snabb som jag har varit ju.

Idag sprang jag ett pass tröskelintervaller på 3x2000m som gick så himla kasst. Jag orkar inte ens komma ihåg några detaljer, men väldigt trött blev jag och väldigt långsamt gick det (med tanke på sträcka). Jag ville bara lägga mig ner och grina, men fullföljde trots massivt psykiskt motstånd. Konstaterade sedan att jag kanske borde bli njutspringare på heltid. Jag är en njutspringare, men jag vill också kunna vara en prestationslöpare uppepå.

Jag har två alternativ; Antingen ger jag upp och blir en heltidsnjutare eller så biter jag ihop och kör på tills det lättar. Egentligen ett ganska lätt val. Även om det kräver sin kvinna. Jag har några darlings jag måste döda på vägen dessutom.

Nästa tuffa pass blir förmodligen fyrahundringar på bana. Det kan bli intressant. Och förmodligen blir jag lika trött då och springer säkert lika långsamt (förhållandevis).

Slutspurt

Nu är vi hemma igen och jag är verkligen inne på slutspurten av den här sommaren. Eller iallafall semestern. Sommar kanske det är ett tag till. Idag har det till och med varit soligt hela dagen. Inte blåst, inte regnat. Knappt några moln heller och inte för varmt. Perfekt sommarväder om du frågar mig.

Sista semesterveckan och jag tänkte köra igång med lite tuffare träning igen. Än är jag inte anmäld till ett endaste lopp, men jag tänkte ändra på det nu snart. Ska bara hitta en stund jag prioriterar till att grotta ner mig i vilka. Klart är dock att det (mest) blir kortare lopp.

Det blir lite mjukstart denna vecka, men lite bättre struktur och lite mer eftertanke blir det. Ska även sätta mig ner och planera träningen för resten av säsongen. Att planera andras träning har haft en tendens att gå före nu ett bra tag. Men nu är det dags att tänka lite mer på mig själv känner jag. Hög tid.



Avslutningsvis blev det ännu en somrig springtur med avslutande dopp ikväll. Tänk vilken lyx att ha sjön nästan runt knuten. Trots att jag bor typ 800m från tunnelbanan. Gillas!