Sista tuffa

Bakom mig har jag nu två tuffa veckor. Med nuvarande mått mätt ska väl tilläggas, men nu börjar jag närma mig min vanliga nivå så det är inte längre jättestor skillnad på nu och då. Förra veckans nyckelpass var de två distansbyggande kvalitetspassen fartlek och progressivt tempopass. Denna vecka fyrahundringarna i onsdags samt dagens långa långpass. Fyrahundringarna gick ju som bekant bra och så gjorde faktiskt även dagens pass. Trots träningsvärksstela ben sedan gårdagen. Det var ju lite planerat att benen skulle vata lite trötta eftersom jag tycker att det är bra att träna på att springa långt med trötta ben ibland. Givetvis inte alltid, men då och då och nu med en efterföljande jättelätt vecka med start imorgon passade det väldigt bra.

I början gick det rätt segt och jag konstaterade att jag tagit på mig för mycket kläder trots att jag tyckte jag klätt mig tunt. Vantarna åkte av efter 3km och det var nära att jag stannade för att plocka av mig den tunna underställströjan jag hade under lager 2-tröjan, men jag orkade inte riktigt. Efter ett tag stabiliserade sig också temperaturen och det blev helt ok.

Första 15 kilometrarna, från Farsta via Enskede, Årsta, Hornstull och Slussen, gick väldigt lätt men därefter började det så smått ta emot. Vid 18km öppnade jag som planerat den energiliquid jag hade med mig förutom vatten. Sliskigt men gott. Det gav lite ny energi. Rakorna längs norra Hammarbyhamnen var dock sega. Det blåste rejäl motvind och kändes sådär att ha vetskap om det långa uppförsspring som väntade upp mot Gullmarsplan och Globen. Men jag stretade på och väl uppe på krönet och nedför igen mot Enskede kändes det riktigt bra igen. Dock började benen bli trötta, jag hade ändå sprungit drygt 23-24km (minns inte exakt).

Målet för dagen var minst 26km men max 28km, för att inte göra en för stor ökning. Siktade in mig på att springa till Gubbängens tunnelbanestation för att hoppa på tåget sista biten, men väl där kände jag att jag lika gärna kunde fortsätta den korta biten till Hökarängen. Så det gjorde jag. Väl där såg jag att det stod att det var 6min tills nästa tåg skulle komma så jag passade på att springa runt lite nördigt där utanför för att sedan i trappan upp mot perrongen kunna stanna klockan på exakt 28km. Hehe.



De stela och trötta benen fick åka tåg en station och sedan buss några hållplatser, det var de mer än värda. Snittfarten landade på 5:42 min/km vilket var mycket bättre än väntat med tanke på att jag tyckte jag tog det rätt lugnt (snittade också 75% av max pulsmässigt, vilket jag tycker är godkänt, om än i överkant, på långpass.) Under förra veckans långpass pinnade jag ju på rätt bra, med en tuffare känsla i kroppen (inget pulsband då eftersom det gamla ju slutat funka) under en stor del av passet men hamnade ändå på ungefär samma snittfart. Kanske var det det varma sköna vädret? Eller kanske börjar jag formen peka uppåt igen? Kanske en kombination. Ett kul besked hur som helst.

Benstyrka i cirkelform

Igår gick första halvan av dagen åt till "simning" för båda barnen samt resan dit och tillbaks inklusive lite matinköp. Andra halvan vigdes åt träning, fika och annat. I träningsväg blev det för mig ett medelhårt distanspass på totalt drygt 7km. Med ryggsäck på ryggen och via gymmet. Sista kilometern blev nedjogg både för springpass och styrkepass. Effektivitet liksom.

Styrkepasset såg ut dom följer:

20st (10 på varje ben) utfall framåt och bakåt
10st djupa knäböj med hopp
20st (10 på varje ben) utfall åt sidan med bålrotation
10st djupa benböj med medicinbollskast
10st tåhävningar på balansplatta

3 varv tog ganska exakt 30 minuter. Jag stressade inte utan körde övningarna lugnt och sansat samt vilade lite mellan övningar och varv.

Såhär ser övningarna ut. Notera dock att detta är efter själva passet, jag är trött och har inte perfekt teknik. Utfallen fram och bak "ska" exempelvis inte vara så hackiga och så tappar jag lite i bålstabiliteten här och var. Och lite annat smått.

Varsågod att testa. Jag har riktigt stela ben idag (vilket i och för sig inte säger något alls, men ändå.) och långpasset (som jag skriver om senare) gick rejält segt på slutet.

Lite halvlång vagnjogg

Imorse var jag och Ester på jobbet och åt frukost samt deltog i avtackning av min före detta chef som efter 16 år nu slutat. Kul att träffa alla kollegor och kul att vistas bland massa snygga träningskläder mm. Farligt. Jag kunde givetvis inte låta bli att shoppa... Visserligen var några grejer nödvändiga. Eller, snarare allt utom en grej. Nytt pulsband eftersom det gamla visar väldigt fel puls. Typ 36% när det är jobbigt och 105% när jag står still... En ny vätskeblåsa och några energiliquids. Det fina mintgröna linnet från Casall var dock inte jättenödvändigt. Men det ropade ju på mig och faktiskt blev jag kär i den där färgen redan för ett knappt år sedan då jag var iväg hos Casall och la vårens ordrar. Så det fick följa med hem trots att jag egentligen verkligen inte har råd.


I vilket fall som helst så sprang vi hem sedan, jag och Ester. Vi promenerade ut ur själva city med alla trottoarkanter och rödljus men sprang från Kungsträdgården hem till Farsta. Inte närmsta vägen eftersom det hade blivit så mycket upp och ner och trottoarkanter och rödljus att springa rakt över söder. Lite runt blev det istället. Via stadsgården och norra Hammarbyhamnen. Men sedan raka vägen hem. Drygt 14km som förvånansvärt nog kändes väldigt lätta trots bitvis mycket motvind då det blåser väldigt idag. Kul när det är på detta viset och inte tvärt om. Det var dagens fredagsfys. Nu börjar myset. En dryg kvarts yoga följt av soffhäng resten av kvällen.

Testpass

Den 6:e december körde jag mitt första testpass. 4x400m med 60sek ståvila mellan. Tanken var att med någon dryg månads mellanrum köra detta pass men med +1 intervall för varje tillfälle. Det har dock inte blivit något mer testpass sedan dess. Framförallt för att underlaget inte tillät det när det väl var dags (Jag sprang istället inne på band och det blir ju inte samma lika.). Men idag så. 5x400m med 60sek ståvila mellan.

Strax innan klockan sju är inte direkt min bästa prestationstid, men det är oftast då tillfällen att springa kvalité finns. Så det är liksom bara att gilla läget. Och även fast middagen låg och skvalpade i halsen och jag var trött så trött (Den här bäbisen sover inte lika bra på nätterna som storebror gjorde. Åtminstone inte just nu. Men jag vill egentligen inte klaga för jag vet att det finns många som har det mycket mycket tuffare än jag/vi.). Men jag hade ju bestämt mig och på något vis var jag ändå lite sugen. Lite nervös sådär.

Jag hade en liten förhoppning om att springa någon enstaka intervall under 1:30, men nej, riktigt där är jag inte än. Först blev jag lite missnöjd, men när jag kom hem och kollade hur tiderna såg ut sist (1:32. 1:37, 1:37 och 1:36) så blev jag lite gladare. Och vad jämnt jag sprang! 1:31, 1:33, 1:31, 1:31 och 1:31. På samtliga utom den sista fick jag springa ut lite på ena långsidan för att inte springa in i fotbollstränande ungdomar vilket gjorde att jag tappade lite teknik och fokus.

Det var riktigt jobbigt och jag är glad över att jag kunde nöja mig med fem intervaller och inte fick för mig att lägga till ytterligare någon. Det blir nästa gång. Och då kommer jag springa minst en intervall på 1:29 eller bättre. Jag ska tillbaks till min gamla storform så småningom. Helst förbi.

Inspirationsboost

Ja verkligen en inspirationsboost. Det fick jag igår. Driftiga Milla har startat ett nätverk för kvinnliga egenföretagare inom träningsbranschen (Så himla bra!) och igår ordnat en mingelkväll på Röhnischbutiken här i stan. Huvudsyftet var att vi skulle lära känna varandra lite bättre och kanske dela med oss av erfarenheter, kunskap och idéer. Som jag förstod det kommer det bli fler tillfällen framöver och det uppskattas verkligen!

Coola Göteborgstjejerna som startat och driver strumpföretaget Gococo var på plats och berättade väldigt ärligt både om det roliga men också otroligt tuffa med att leva på sin affärsidé. Otroligt inspirerande tjejer!

Sofia höll sedan en miniföreläsning om annonsering och samarbeten med företag på bloggar. Personligen jobbar jag ju inte med sådant, men det gav ändå en aha-upplevelse. Och var intressant!

I övrigt fortsätter tiden gå alldeles för fort. I träningsväg har jag hunnit med en kortare vagnjogg igår och lite lättare coreträning idag. En stunds yoga ska jag nog ta mig tid till innan det är dags för dagens andra semla. Det är ju ändå semeldag.

Helggöra

Igår hade jag förmånen att få instruera en cykelklass på träningseventet BBC Mamma, ett event som riktar sig till gravida och mammor och där fokus ligger på säker och bra träning för just denna målgrupp. Workshops och föreläsningar blandades med träningspass. Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta på övriga pass, men då några av de främsta och duktigaste på just gravid- och "mamma"träning höll i passen tvivlar jag inte på att det var en jättebra dag. Lovisa, Katarina och Elmina exempelvis.

Bild lånad från Träningsevents facebooksida.

För egen del var det första passet jag instruerade på ganska exakt ett år. Hur roligt som helst och jag inser ju att jag måste ordna till det där. I någon form. Kanske på mitt eget sätt för att få det att funka med min tillvaro och mina prioriteringar.

Idag har det blivit mycket slöande och en del sovning. Några nätter med mindre sömn än vanligt sätter sina spår. jag är extremt känslig för sömnbrist. Men det har också blivit lite spring. Eller kanske inte så lite när ag tänker efter. 24,4km och ett pytterekord efter graviditeten. Det var egentligen inte meningen för jag trodde att rundan jag valde skulle bli lite kortare. Men när jag var nästan hemma och bara en liten bit ifrån förra rekordet så tog jag en extrasväng och kunde plussa på 300m på detta. Ett riktigt långt långpass (över 26km åtminstone) hoppas jag få till nästa vecka. Förutom att det blev det här lilla rekordet så hade jag, väldigt oväntat, pigga ben och bestämde mig för att springa  en del av rundan i ett lite högre tempo. Det där med dagsform igen. Länge låg jag strax över 5-fart utan att det kändes jobbigt alls. Mer sånt tack.